Då och då faller jag för att göra personlighetstester på Facebook. Hittills har jag blivit
- bara tråkig     (Vad är det för fel på dig-testet)
- Barbabok     (Vem är du i Barbapapafamiljen-testet)
- Hermione     (Vilken Harry Potter-karaktär är du-testet)
- Elia     (Vilken biblisk person är du-testet)
- 60 år     (Vilken är din mentala ålder-testet)
- Muminmamman     (Vilken muminkaraktär är du-testet)
- Malin     (Vem är du i Saltkråkan-testet, fast jag försökte bli Melker)
- född till hjälte     (What are you born to do-testet).
- bedömd att ha en bit kvar till att vara bra     (Är du bra-testet)

Jag undrar varför man gör sådana där tester. Titlar som Är du bra?, Hur snygg är du? och Hur mycket väger du? har två effekter: de gör mig lite nyfiken på vilka frågor som ställs (i det senare vore ju t.ex. "vad står det i den lilla rutan vid tårna när du ställer dig på vågen?" relevant) och de får mig att inse att testen möjligen inte är så "scarily accurate" som uppges i inbjudan till dem.  

Nej, vet ni, nu hade jag tänkt skriva något lite djupt om den allmänna förvirringen och självcentreringen som råder i dagens samhälle; att man funderar sig tokig på "vem man egentligen är" och hur man uppfattas av omgivningen, men glömmer att vi finns till för varandra, som gåvor till varandra; att mina styrkor är ett komplement till dina svagheter och vice versa; att det alltid finns någon annan som kan när jag inte förmår, och att det räcker. .....något i den stilen hade jag tänkt, men se, orken tog slut.......
 
Så då får jag, helt enligt det jag just skrev, ta hjälp av någon annan. Jag kan tipsa om Adrian Plass underbara bok En utomjording i St Wilfred, och om Paulus:

1 Kor 12:14-26
    Kroppen består inte av en enda del utan av många. [15] Om foten säger: "Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen", så hör den likafullt till kroppen. [16] Och om örat säger: "Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen", så hör det likafullt till kroppen. [17] Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? [18] Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. [19] Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? [20] Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.
    [21] Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", och inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." [22] Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, [23] och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, [24] något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, [25] för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. [26] Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.

 

Kanske skulle man göra ett "Vilken kroppsdel är du-test". ...eller missförstod jag månne textens poäng nu?