Det är inte precis så att jag samlar på burkar, jag har bara väldigt svårt att motstå de där oerhört charmiga från 50-talet. Burkar à 60-, 70-, och 80-tal har förvisso också en speciell dragningskraft, och de som är ännu äldre har hunnit få så drömsk patina. Och för all del, jag ska inte vara njugg, en del av de som görs idag är också riktigt lockande.

Kort sagt lyses vårat hem upp av många burkar, trots att jag inte samlar. Varje burk har en egen liten historia; kanske inte på samma påtagliga sätt som burkarna i farbror Frippes skafferi, men ändock. Oftast tar jag över burkarna först när de blivit färdiga för second hand, så jag känner bara till en bråkdel av deras historia, men den finns ändå där.