Ondska
Jag har redan hunnit skriva ett par gånger om hur livet går i otakt, om hur olika faser skär in i varandra på det allra märkligaste sätt. Idag är ännu en sådan dag. I vårt hem är det barnkalas, i ett hem nära oss sörjer en familj en son som valt att avsluta sitt liv.
För mig är det på något sätt den ultimata ondskan - när människor drivs att skada sig själva. Det tar sig uttryck på olika sätt, och allt slutar inte i döden, men är likafullt så fel, så underligt, så ont. Jag menar på intet sätt att skuldbelägga den som i ångest t.ex. skär sig eller svälter sig, för jag tror att det handlar om att försöka återfå kontroll i en övermäktig situation. Ändå - när den allra mest grundläggande omsorgen, den om sig själv, försvinner, då måste det vara något i världen som har blivit riktigt, riktigt fel. Min tro är att världen är genomsyrad av lögner - lögner om vad som är viktigt och värdefullt, om människans värde, om alltings ursprung och mål. Lögner som sprider hopplöshet och ångest. Lögner födda i ondskan själv.
Hur kan man förmedla sitt eget hopp så att en annan på djupet förstår? Jag törs knappt skriva om Jesus i ett sådant här sammanhang, av rädsla för att det ska bli floskler och en käck dunk i ryggen av alltihop. Men där finns mitt hopp, min klippa att kasta mig på när stormen river. Önskar jag kunde förmedla det.
För mig är det på något sätt den ultimata ondskan - när människor drivs att skada sig själva. Det tar sig uttryck på olika sätt, och allt slutar inte i döden, men är likafullt så fel, så underligt, så ont. Jag menar på intet sätt att skuldbelägga den som i ångest t.ex. skär sig eller svälter sig, för jag tror att det handlar om att försöka återfå kontroll i en övermäktig situation. Ändå - när den allra mest grundläggande omsorgen, den om sig själv, försvinner, då måste det vara något i världen som har blivit riktigt, riktigt fel. Min tro är att världen är genomsyrad av lögner - lögner om vad som är viktigt och värdefullt, om människans värde, om alltings ursprung och mål. Lögner som sprider hopplöshet och ångest. Lögner födda i ondskan själv.
Hur kan man förmedla sitt eget hopp så att en annan på djupet förstår? Jag törs knappt skriva om Jesus i ett sådant här sammanhang, av rädsla för att det ska bli floskler och en käck dunk i ryggen av alltihop. Men där finns mitt hopp, min klippa att kasta mig på när stormen river. Önskar jag kunde förmedla det.
Kommentarer
Trackback