Egentligen har jag någon sorts intention att inte skriva om barnen och moderskapet varje dag, men det är svårt att avhålla sig. Så här kommer dagens föräldrablogginlägg:

Idag har jag flängt en del, eftersom sonens fotbollscup sammanföll med 1. en morgon när maken behövde sova ut efter två sena jobb-kvällar (han får ju bevars följa ungdomarnas tidscykel, fastän den tiden borde vara förbi). 2. gudstjänst där vår ansvarsgrupp stod för bl.a. fika och mötesvärdsskap. Alltså levererade jag 1st fotbollsspelare till cup kl. 8 i morse, och väntade trekvart för att se första matchen. Sedan slängde jag mig in i bilen och gasade hem och hämtade resten av familjen, så att vi allesammans skulle hinna se den andra matchen kl. 10 innan gudstjänsten kl. 11. Under gudstjänsten han jag hjälpa till med kollekten samt höra predikan (Det är ett sant nöje att lyssna på Bengt-Samuel, för övrigt. Man vet aldrig vad som ska hända, på det positiva sättet.) innan jag smet ut för att hinna till åttondelsfinalen 12.30. Då åkte gossarna ut, och jag missade bara en av fyra matcher, men hann ändå tillbaka till kyrkan för att hjälpa till med disken efter kyrkkaffet.

Då ungefär började jag längta rätt mycket efter den där söndagsfriden som man hör talas om ibland.

Men nu till det som jag tänkte skriva om egentligen. Jag gillar inte att sporta, särskilt sporter där fötterna spelar en huvudroll är svåra för mig som inte ens kan gå rakt med dem... Nu börjar jag dock finna ett visst nöje i att se på när sonen spelar. Jag misstänker att det delvis beror på att jag äntligen börjar begripa reglerna, och delvis på att jag inte kan ställa till med så mycket för att jag inte förstår riktigt allt eller har koll på hur min kropp beter sig. Naturligtvis hänger det också på att sonen är med och spelar. Idag fick han spela på topp, och gjorde sitt första mål i match. Möjligen var han lite gladare än mig för det, men jag är inte säker. Jag har helt enkelt och otroligt nog blivit en fotbollsmamma.

Jag är dessutom full av beundran för killarnas tränare som kämpar på vecka efter vecka, och verkligen engagerar sig. Det är så värdefullt! I somras hade de ordnat säsongsavslutning inne på Borås Arena för laget, och gissa om det var populärt att se "Dalsjöfors P99 äger" stå på poängtavlan, för att inte tala om att träffa Elfsborgsspelarna!


Laget inne på arenan.