En av de saker som är struligast med att vara vikarie är att få ambitionen att sammanfalla med kunskapsnivån. Eller snarare tvärtom. För att kunna iscensätta en så bra lektion som du vill, måste du hinna införskaffa lämplig och tillräcklig kunskap i vilket ämne det vara månde. Om du till äventyrs skulle lyckas med det, kvarstår andra tillkrånglande faktorer: Du känner inte klassen, du kan inte rutinerna och hittar inte materialet. Skulle du lyckas att hantera allt det där är du fortfarande vikarie och har därför oddsen emot dig.

Å andra sidan: som vikarie har du också alla ursäkter för att inte vara den bästa läraren någonsin. Du är bara där en bråkdel av elevernas utbildning, och kan därför ta det lite coolare än de ordinarie lärarna - det ingår faktiskt nästan i vikariekonceptet.

På måndag, när jag ska ha trippellektion om kommunens utgifter, tror jag att jag mår bra av att fokusera på den senare bilden av vad en vikarie kan och bör klara av.