Dum

Häromdagen blev det lite kvavt i klassrummet, och en elev fick det kreativa infallet att öppna fönstret. När vi gick därifrån tyckte jag att det kunde vara käckt att ha det på vädringsläge, så att inga påpassliga tjuvar skulle ta tillfället i akt. Alltså vred jag upp fönstrets handtag ett snäpp till, för så går det till att åstadkomma vädringsläge. När rasten var slut och jag ville stänga fönstret, la jag märke till anslaget som sitter på fönstret. Det anslag som har suttit där sedan jag började på skolan, och som jag läst otaliga gånger. Det anslag som med all önskvärd tydlighet säger att man INTE ska vrida handtaget det där sista snäppet. Det anslag som med ett illrött streck markerar när man har vridit handtaget så långt man får. Hoppsan. Nå, vad händer då om man av någon anledning inte bryr sig om anslaget? Jag vet. Fönstret går inte att stänga. Inte ens om man sparkar av sig skorna och klättrar upp på en bänk och försöker med all sin kraft och all den tekniska finurlighet man kan uppbringa. Jag vet. Vad gör man då? Jag var förstås frestad att stänga fönstret så långt det gick, behandla det som Någon Annans Problem och gå därifrån, men jag beslutade mig för att en stunds skam är bättre än dåligt samvete. Med mössan i hand gick jag till vaktmästaren och la, bildligt talat, huvudet på sned och bekände min skuld. "Och du ska va' svensklärare!" sa han, och fixade felet på ett par minuter. Men jag tror att han log när han sa det.
Så snabbt det kan gå att vara dum! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0