För nå'n timma sedan gavs mig en stund vid en glädjekälla. Jag ställde mig i rätt kö. Inte så att kön gick oväntat snabbt, snarare tvärtom. Det gjorde dock ingenting, eftersom tiden jag hade att passa var en bit bort fortfarande, så om jag inte hade behövt vänta i kön, hade jag fått vänta i bilen på parkeringsplatsen istället. Det som gjorde kön till den rätta, var att kassan stängdes efter mig. Och det, det ger ett oväntat lugn i ett normalt hektiskt moment. Att hinna packa ner en veckas mat för fem personer innan nästa person vill ha tillgång till packytan är knappast möjligt. Idag kunde jag, tack vare kassastängningen, lugnt och metodiskt få ner alla varor i kassar utan att ha någon milt överseende eller lätt irriterad person väntande strax bakom.
Sådan kan en husfrus glädjekälla se ut!