Vi&dom



Den här skylten utgör startpunkten för en del funderingar. Ett av barnen såg den, och tyckte att det är dumt att alla ungdomar klottrar. (Ett annat av barnen blandade en period ihop orden ungdomar och dumbommar - det hör inte precis hit, men är allt ganska skojigt.) 
-Nja, nyanserade jag, det är ju inte så att alla ungdomar klottrar.
-Nej, svarar barnet förnumstigt, inte ungdomarna i kyrkan.

Och jag undrar: När fick barnet den bilden? Att alla som går i kyrkan är goda, ordentliga och snälla, och att alla som inte gör det är sämre människor som förstör och klottrar. Inte för att barnet är ensam om sin världsbild; jag tror att vi är fler kyrkbarn som någon gång, en bit in i livet, drabbats av insikten att det finns värme, omsorg och självuppoffring överallt - även bland de andra... Det borde egentligen inte komma som en överraskning, att vi är av samma skrot och korn - tvärtom, vi är ganska så skruttiga allihop, och vore det inte för Jesus vore vi ruskigt illa ute hela bunten. Så lyder evangeliet, så vitt jag har förstått. Så varifrån kommer den ständigt uppdykande attityden att vi är bättre? Har jag förmedlat det till mitt barn? Den tanken är skrämmande!

Vad skiljer kristna från andra?
Jesus.
Nåden.
Bara det.
Och det vill jag ha i ryggmärgen, i medvetandet, i känslor, i ord och handlingar - i allt jag förmedlar till mina barn, till klottrande ungdomar och alla andra.

Kommentarer
Postat av: Marie Breskic

Fast det är ju så det ska vara, att de som är kristna inte gör en massa dumma saker. Samtidigt betyder ju inte det att alla andra gör dumheter så fort de får tillfälle, men det vet man väl?

2009-09-23 @ 19:18:13
URL: http://mariebreskic.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0