För på dagen ett år sedan började jag mitt arbete på den skola jag jobbar nu. Dagboksanteckningarna från den dagen visar att det inte var under några idealiska omständigheter (bl.a. sömnbrist - förstås) jag inledde min karriär. Numera sover jag oftast på nätterna och har inte sällan ganska roligt på lektionerna, och såhär i backspegeln ser jag att jag utvecklats i min yrkesroll. Fast jag funderar fortfarande på hur smart det egentligen var av mig att bli lärare, det gör jag. 

Som så många andra lärare önskar jag att jag fick lägga all min arbetstid på lektioner - förberedelser, genomförande, efterarbete. Samtidigt kan det vara så förtvivlat skönt att göra andra saker än det där centrala och på riktigt viktiga... Men till syvende och sist, hur banalt och självklart det än må låta, är det ändå eleverna som är grejen. Utan mötet med dem (om det vore möjligt) skulle lärarjobbet verkligen suga.

Synnerligen ickedjupa tankar så här på ettårsdagen.