Vilken tröttsam vecka! Lite ont både här och där, och så alla dessa trådar jag borde hålla i men som bara vill slinka ur greppet. Uschiannamej.

Tur att det finns sånt som får mig att skratta - som eleven som tittade menande på klockan när jag kom tre minuter sent till lektionen, och sa att det var väl OK idag då, men nästa gång skriver han upp det.

Eller som barnens kusins djupa funderingar kring sorg och maskar.

Eller som att komma att tänka på när sonen för några år sedan plötsligt slängde in ordet "kruffigt" i en mening, och på förfrågan förklarade att det är "något som är stort och ser ut som en rumpa". Tyvärr är ordets användningsområde något begränsat, så jag använder det sällan. Men denna veckan har, bildligt talat, helt klart varit åt det kruffiga hållet.