Varsågod

Utanför skolan står ett par träd av okänd art. Betraktar man dem på nära håll - alltså inte med förstoringsglas, men när man ändå passerar - ser de alldeles vanliga och kala ut. Om man däremot passar på att kika när man är långt ifrån dem, ser man att hela trädkronan skimrar svagt vårgrönt.

Se där, ett ypperligt avstamp för en betraktelse om värdet av perspektiv. Dessvärre har jag ingen inspiration, så du får gärna bilden av mig. Mycket nöje!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0