Tjurig
Krav och förväntningar. Tänk om man skulle kunna leva upp till allt som alla tycker att man borde leva upp till. Skulle det ens gå? Eller förresten, tänk om man kunde strunta i allt som alla tycker. Det finns de som är bra på det, men dit hör inte jag.
Så här ligger det till:
En del saker är jag bra på, och de ordnar sig ju. En del saker bara måste göras, och då gör jag det. En del saker är jag inte så bra på, men gör ändå. En del saker står jag helt handfallen inför, och då gör jag något annat istället. En del saker skulle jag visst klara av, men väljer bort ändå.
Livet rullar på i ganska hög fart, som ni väl vet, med familj, hem och jobb. Allt hinner jag inte. Ska man vara petig skulle jag kanske hinna allt om jag valde bort avkopplingen, men jag har svårt att tro att det är värt det. Förstås skulle jag kunna prioritera annorlunda, och ibland skulle det säkert bli bättre, men låt mig välja själv.
Aaah, känner mig som en obstinat tonåring.
Kommentarer
Postat av: mozter
Tror jag gör ungefär som du. Men ibland tror jag att det är lättare att förhålla sig till (läs bortse ifrån) andras krav och förväntningar, än sina egna...
Postat av: Annika
OK, jag erkänner. Nu blir jag ju otroligt nyfiken på vad du är arg på.
Men en sak har jag insett, det är oftast så att man bara ser det man själv inte gör istället för att se vad man faktiskt gör.
Jag kan baka, laga mat, leka med barn, men jag spelar inte spel med dem. Då är det ibland bara det jag ser, att jag inte orkar spela monopol med dem. Något som jag fått för mig att man ska. SÅ se det du gör och strunta i de andra sakerna.
Postat av: mozter
Heja Annika!
Postat av: Josefin
Avkoppling ska man aldrig prioritera bort, då orkar man inget till slut. Du är bra!
Trackback
