Alltså

Så löjligt trött är jag, och näsan har börjat rinna, men ändå - jag har en trevlig upptäckt att sjunka ner mot.

Lovveckor är längre än vanliga veckor.


Jag vet inte hur det kan vara så - tiden lär ju gå fort när man har roligt - men likafullt. När jag jobbar flyger timmarna och dagarna förbi, fulla av allehanda plikter. Tiden mellan måndag morgon och fredag kväll är något av ett töcken, fartblind blir man. Lovdagar däremot lunkar det på - skönt, trevligt, betydligt färre plikter. Att ledigheten inte blir hastigare än andra dagar kan bero på att jobbet är så fantastiskt roligt, eller så har jag helt enkelt en talang för att uppskatta leda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0