På en basar till förmån för renoveringen av kyrkan där min församling håller hus, fanns det två burkar att tveka mellan. Den jag inte köpte var trevligt röd, men hade ett motiv med några synbart osympatiska herrar och en flicka som serverade dem och såg lite utsatt ut, så det gick ju inte. Den jag valde var inte röd, men istället hade den tre företräden:

1. Motivet är inte oroande, iallafall om man inte störs av kungahus.
2. Locket är aningen välvt.
3. Sidorna är lätt tonade från mitten och utåt, på ett sätt som påminner om dörrarna i mitt barndomshem.

Det förundrar mig fortfarande, att man lagt så mycket tid på att tona t.o.m. garderobsdörrar på vinden så proffsigt och vackert. Mamma har berättat att mormor inte förstod sig på det där, och försökte gnugga bort smutsen. Jag är glad att hon inte lyckades. Dörrarna i mitt nuvarande hem är udda, slitna, tröga och allmänt vardagliga, så en burk som påminner om tider då man förstod sig på vikten av skönhet i detaljer känns helt rätt. Dessvärre är inte burken någon särskilt god företrädare för skönhet, men påminner gör den ändå. Det är inte heller oviktigt.


Nå'n gammal engelsk kunglighet, gissar jag.      


Observera toningen! (Fast dörrarna hemma gick
mot mörkare beige/gul, inte mintgrönt.)