Brolin

Minns ni Daniel och Paulina Brolin? Det gör nog de flesta vuxna svenskar, men utifallatt minnet sviker: Daniel och Paulina kidnappades när de levde som missionärer i Dagestan. I 165 dagar varade deras fångenskap. Hela Sverige följde deras öde, Expressen skrev något om dem varje dag, men de visste förstås inte om varken det eller att de skulle bli fria. Vi var många som bad för dem, och det var stort och fantastiskt när de släpptes - jag minns var jag var när jag fick veta, precis som jag minns när jag första gången hörde om 11 september-attacken, mordet på Anna Lindh och Estoniakatastrofen. Det kanske största undret, tyckte jag då, var inte att de blev fria, utan att de mådde så bra psykiskt, och att man inte kunde märka någon bitterhet mot Gud hos dem. Tvärtom, faktiskt.

Så, vad gör de nu, 12 år senare, när de har sin frihet och fyra go'a barn? Uppståndelsen har hunnit lägga sig, vardagen har tagit över, och såväl bekvämlighet som tvivel har haft tid på sig att komma krypande. Jo, de missionerar. (I Thailand den här gången.) Jag har precis läst en twitter-intervju på dagen.se, och jag tycker att det är så coolt, eller starkt, eller... Jag vet inte. Stort. Och skönt att se att tron kan hålla i extrema situationer också. Mitt liv är inte precis sprängfyllt av förföljelse, så jag vet inte hur jag skulle reagera, men det är inspirerande att se att det kan fungera.

Förresten, de bloggar också: http://godlovesasia.blogspot.com/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0