Scen: Efter jobbet-trött mamma sitter i ett rörigt kök och petar i ett 1500-bitars pussel, alltmedan rastlös son går från rum till rum och till slut stannar upp vid den välfyllda diskbänken.
Son: Varför diskar inte du, mamma?
Mamma: För att jag pusslar. Varför diskar inte du?
Son: För att jag inte kan. Men det kanske skulle vara roligt! Hur gör man?
Guidad av den alltjämt pusslande mamman tar sig sonen an disken med liv och lust, oavbrutet pratande.

Och jag undrar: Hur gick det där till egentligen? Vad gjorde jag för rätt?