Pedagogik
Min dotter går i ettan, och skriver obehindrat nästan vad som helst. Hon stavar precis som hon tycker att ord låter, och eftersom hon inte är så bra på retroflexer (rd, rt, rs etc) eller uppfattar skillnaden mellan långa och korta vokaler, är det inte helt okomplicerat att förstå hennes (otroligt gulliga) texter. På önskelistan finns bland annat nale, ticöt och sedespelare. Jag är glad för att hon skriver och formulerar sig i text, och även om jag fick fundera ganska länge innan jag insåg att hon vill ha en t-shirt, är det roligt att läsa hennes skapelser. Ändå kan jag inte låta bli att undra när och hur undervisning i stavning ska påbörjas. Naturligtvis kan de flesta sjuåringar inte få engelska låneord eller svenska dubbelstavningar rätt, men de allra vanligaste orden (tex är, jag, oss) kanske man kunde notera?
Med vänliga hälsningar
En inte särskilt bekymrad men lite undrande mamma som funderar på ifall hon ska ta upp det här på nästa utvecklingssamtal eller om hon förstör dotterns skaparglädje då.
Hon går i ettan och stavar som en kråka. Det gör alla som överhuvudtaget kan skriva ord när de går i ettan. Senare, när de läst lite mer och fått vissa stavningsregler och svårstavade ord förklarade för sig, brukar det ordna sig. En sak i taget.
Jag bekymrar mig egentligen inte över att hon stavar fel, för det hör ju till. Det jag undrar över är att jag aldrig någonsin sett en text hon skrivit som rättats. Räknar man med att det kommer av sig själv, eller väntar man ett tag till, eller visar man aldrig rättade texter för föräldrar?
Ah. Det beror dels på det pedagogiska syftet med textskrivandet, dels på hur långt barnen kommit i språklektionerna. Har man inte talat om att ordet "och" stavas som det gör ska man heller inte rätta det ordet. Barnet skriver utifrån de kunskaper de har. Först sedan man talat om den stavningen brukar man påpeka just det felet.
Det mesta ordnar sig med tid och erfarenhet. Tänk efter hur gammal du var när du lärde dig och tj, kj, stj osv. Inte så tidigt som i ettan, ellerhur?
