Det finns en alldeles lagom promenadslinga där jag bor, över Skänstad och bortåt Skälvarås-hållet. Om man håller uppe tempot litegrann tar det strax under trekvart att ta sig runt, och man är ganska snart ute ur samhället och får lite natur i själen. Nu är dessutom isen borta från vägen, så jag gav mig ut i duggregnet idag.

Jag brukar gå åt samma håll varje gång, för då blir den jobbigaste backen en nerförsbacke i slutet av promenaden, men idag vände jag på det och stretade upp för backen först. Det är faktiskt lite spännande att vända på en invand promenad - inte jättespännande kanske, men lagom för mig - eftersom man får se allt från andra hållet. Det gör större skillnad än man tror. Inte för att det är en ny insikt, men ändå. Det kan vara värt lite uppförsbacke att få se saker i ett nytt perspektiv och skaffa sig lite bättre helhetsbild. Förresten fick jag en nerförsbacke i slutet ändå, om än mer flack.