Igår läste jag 1 Sam 17, berättelsen om David och Goljat. Goljat var hyfsat stor, får man väl säga. Tre meter lång, och hans harnesk och spjutspets vägde tillsammans ungefär lika mycket som jag gjorde innan jag var lite magsjuk häromveckan. Jag gillar den här berättelsen och andra som liknar den - det finns några stycken i Bibeln - där den ojämna kampen, små eller få mot stora eller många, slutar med seger för den svaga.

Tyvärr lyckas jag inte hitta något youtube-klipp med den gamla tidsmaskinen-klassikern som utgår från denna berättelsen, men jag tycker hursomhelst att Curt & Roland slog huvudet på spiken när de sjöng:

David vann seger över Goliat.
Goliat var stor och stark
men Herren han är störst!
David och Herren mötte Goliat.

I jämförelse med Gud är inte ens Goljat hyfsat stor.


(Jag vet att jag växlar stavning mellan Goljat och Goliat. Det beror på att den nyare bibelöversättningen har bytt stavning på en hel del namn, men sången skrevs några år innan Bibel 2000.)