Takt

Jag lever ungefär som i slow motion nu, och undrar hur jag någonsin ska komma upp i vanlig takt igen. Och varför, undrar jag också. Vad är det som är så bra med den vanliga takten?

Lite rastlös är jag förstås, men det är inte så allvarligt att det slutar med att jag faktiskt gör något. Eller, jo förresten, det slutar det visst med, men jag känner mig ändå slapp för när jag summerar dagen blir det ungefär såhär: dammat på nedervåningen, plockat iordning på köksbordet (det är i och för sig mer arbete än man skulle kunna tro innan man sett vårt köksbord, som är pysselstation och avlastningsyta i ett), gräddat pannkakor, diskat, varit på stranden. Rätt lagom, eller hur?


Kommentarer
Postat av: Marie Breskic

Tja, själv målar jag halltaket. Det är pyttelitet. Tre meter i kvadrat skulle jag tro, men jag har målat det vitt två gånger och det är fortfarande fult flammigt så det blir en gång till, minst. Sedan går jag till affären med vita färgklumpar i håret och på tårna (sandaler).

2011-07-07 @ 15:09:18
URL: http://utrikesmarie.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0