Häromdagen sken solen (minns ni?), och jag vek en halvtimma åt att tvätta av bilen det yttersta smutslagret. Det var ett tag sedan förra gången det hände, och fast jag var ganska slarvig och hastig blev det rättså stor skillnad. Jag sa inte till maken att jag hade gjort det, för det kunde ju få bli en småtrevlig liten överraskning, tänkte jag. Dagen efter tog morgontrött make bilen ur garaget och körde till jobbet, parkerade i P-huset, gick för att skaffa parkeringsbiljett, vände tillbaka - och hittade inte bilen!

Jo, den stod kvar, men den var inte smutsig, så han kände inte igen den.

Är det extremt roligt, eller är det bara jag som har konstig humor?