Kulla-Gulla

Sedan i somras håller vi på att ta oss igenom Kulla-Gulla-böckerna här hemma. Det var farmor som satte igång läsandet i somras, och jag baxnade lite inför det ålderdomliga språket och småländskan, men barnen är fast och föräldrarna likaså. Gulla är lika tålig, vänlig och god som när jag var liten, Regina lika hemsk och Johannis är fortfarande drömsk och mystisk. Det är minsann inga skönmålningar inte; igårkväll krossade en otäck farbror huvudet på en kattunge han tröttnat på, och både den ena och den andra har dött i böckerna. Men t.o.m. den av mina ungar, som oftast läser Sune, Allie Finkle, Kalle Anka eller andra lättsmälta grejer, är helt fast i berättelsen och anger den aktuella Kulla-Gulla-boken som favorit varje vecka i sin loggbok i skolan.

Och det är inte så tokigt, budskapet - att göra det rätta, att vara vänlig, att ge alla en chans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0