Ibland tror jag att mitt liv är kaotiskt, men så tänker jag efter. Jag har en familj som jag älskar och som älskar mig, jag har fast jobb som jag sköter helt okej, jag är inte sjuk, jag sover om nätterna osv. Egentligen finns det nog bara två orsaker till att jag uppfattar livet som rörigt:
-att det oftast är mycket att hålla reda på (har inte ställt om från mammaledigheten än, trots att minstingen är åtta år vid det här laget) och
-att det är stökigt hemma. För det är det. Som jag säger ibland: Det är inte klokt att jag - jag - har råkat få yttersta ansvaret för städningen och ordninghållandet i ett hushåll. Det säger sig själv att det inte kan gå bra. Men trots allt tycks min obetydliga talang på området vara större än övriga familjens, och så står man där. Håhåjaja.

Just nu är det faktiskt värre än vanligt, för vi har lite nya grejer som inte är på plats än:

Ett terrarium (sonens 12-årspresent) som håller på att inredas för ödleinflyttning nästa vecka. Ja, och för att det ska få plats måste en del annat omorganiseras/försvinna.

Tre stora bokhyllor ska placeras ut i huset, liksom två mindre vägghyllor. Jag är helt galet trött på att ha böcker i högar precis överallt - här och där har vi boktravar på golvet som har blivit permanenta installationer. För närvarande har vi alltså bokhyllor mitt på golvet i vardagsrummet. Très chic!

Dammsugaren har säckat ihop alltmer det senaste åren, och när slangen gick av och silvertejpningen inte höll, så investerade vi i en ny. Därmed har vi en som behöver slängas stående, och så kartongen till den nya förstås.

En ny lysrörsarmatur till köket väntar också på installation.

Osv.

Men tänk vad fint här ska bli när allt är i ordning! Aldrig mera kaos!!?