Ja, men den här natten var väl sådär. Lillpluttan blev åksjuk och spydde några gånger igår kväll, så jag satt uppe tills hon somnat till slut. I morse vaknade jag av vad jag trodde var försiktiga barntassande, för att istället inse att det var en mus som kilade fram och tillbaka över sängkammargolvet. Lillan mår bra igen, tack och lov, men musproblemet är fortfarande ytterst aktuellt. Just nu tror jag att oroskällan befinner sig någonstans i vardagsrummet tillsammans med mig, fullständigt ointresserad av mitt förrädiska prinskorvslockbete.

Hur ska jag kunna sova inatt om jag inte fångar den där eländiga musen? Det spelar faktiskt ingen som helst roll att den är söt och att den inte lär attackera mig; bara tanken på att den någon gång under natten nosar på mig, springer över mig, mosas av mig... Hittills har jag varit vaken i tre timmar, och ungefär hela den tiden har jag varit på helspänn och haft hjärtklappning. Jag må vara fånig, men det hjälper inte att inse det, tyvärr. 

Önska mig lycka till!