Bröllopsgäst

Nu är vi hemma hela familjen, för första gången på ett tag. Förra veckan var det tonårsläger på vår församlingsgård. Maken var lägerchef, sonen var deltagare, döttrarna var självgående ledarbarn och jag var på jobbet. Utom på kvällar/nätter, då var jag också på läger. Igår klockan 11 var lägret slut, och 13 skulle maken och jag vara på vigsel. Liiiite stressigt, men fantastiskt nog var allt färdigstädat och alla ungdomar hämtade så att vi kunde åka redan 11.15 - det måste vara någon slags rekord!

Min nyblivna lilla tonåring var förstås ganska trött efter lägret, och lätt orolig lämnade jag honom hos en kompis med löfte om att komma direkt om det skulle bli ohållbart. Döttrarna släpptes av hos andra kompisar, och sedan bar det hem för piffning. Och i tid kom vi, och sedan var det bröllop för hela slanten.
 
Nej, förresten, för jag åkte ju ifrån ganska tidigt, hämtade barnen, gav dem kvällsmat och stoppade dem i säng. Och åkte tillbaka till bröllopet en stund. Faktiskt! Tänk att barnen är så stora att det kan gå att göra så! Men festen hölls 10 minuter hemifrån, och mobilen var ju på, och naturligtvis berättade jag för barnen att jag skulle åka (bad om lov, till och med) så att de inte skulle få panik... Både dagen och kvällen klarade sig barnen problemfritt, förresten, även om jag inte bara misstänker att mellantjejen passade på att utöka lästiden ganska kraftigt när vi inte var hemma. Åtminstone slocknade en lampa som inte borde ha varit tänd i samma stund som vi körde ner bilen på garageuppfarten...

Hm, det var ju inte det jag skulle berätta... Utan det här: Jag går på bröllop då och då, eftersom min man arbetar med ungdomar så slinker jag liksom med på ett bananskal när det blir bröllopsdags. Trevligt, det! Och roligt, för man får lära känna fler sidor av ungdomarna, och - nu till det som är så bra - det finns så fantastiskt många go'a människor! Framförallt tycker jag att det är så fint att gång på gång få höra tal om hur mycket brudparet har betytt för någon, om den omsorg de visar sina vänner. Så var det igår, förstås - det hade varit konstigt annars med tanke på vilka som gifte sig - och så är det mer ofta än inte. Visst är det härligt? Ungdomar som ställer upp för varandra, bryr sig om och lägger tid, energi och uppfinningsrikedom på att andra ska ha det bra. Klart värt lite stress att få höra så'nt!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0