Sista lovdagen - låg vaken och tänkte på jobbet ett slag inatt... Det blir väl så när grubbleriet inte ges tid på dagen, och nu var det längesedan jag tog en långpromenad och bara lät tankarna löpa. På min arbetsplats får man ta en av sina arbetstimmar varje vecka till valfri friskvård, och när snön börjar smälta undan skulle det sitta fint med en långpromenad mitt i arbetsdagen. Det är lite svårt att hinna, bara; det är ju inte som att det plötsligt ligger en timma framför en som inte kan fyllas med något annat än friskvård. I det långa loppet blir jag å andra sidan kanske effektivare och mer kreativ resten av arbetstimmarna, om jag får fylla lungorna med luft en stund emellanåt. Och så kanske det blir färre grubbelnätter. Värt ett försök!


Nej, här kan jag inte promenera på arbetstid, tyvärr. Men det finns backar och sjöutsikt iallafall.


På förmiddagen idag har vi varit i kyrkan och - känns det som - visat upp min frisyr. Att maken predikade var blott en bisak... Eller hur var det nu? Många kommentarer blev det iallafall, när folk så småningom kände igen mig. Alla var så snälla, så snälla, så det var riktigt uppfriskande när mellandottern kom och fräste att jag visst inte är fin utan faktiskt ser ut som en tant! Hon började faktiskt nästan gråta när hon fick se mig, pluttan. Storebror tittade till en gång extra och sa "Du är läskig, mamma!", medan lillfröken verkar ha vant sig. Hon har ju haft några dagar på sig... Själv är jag nöjd med hur det känns (lättskött, otrassligt, snabbtorkande, inte i vägen och utan kluvna hårtoppar) men mer osäker på hur fint det egentligen är. Tröstar mig med att jag bara inte lärt mig att få ordning på det än.