Jag testar att vara ensamförälder några dagar, medan maken är på fortbildning. Det är väl inte jättesmidigt, precis. Vi bollar lite med mina arbetstider och mini-skruttans fritidstider, och de två "stora" får klara sig själva på morgonen och ett slag efter skolan. De klarar det bra, men laga mat klarar de inte utan överinseende av vuxen, så i morgon, när jag jobbar lååång dag, kommer mormor och morfar och skämmer bort barnen några timmar. Det är det ingen som protesterar mot, precis. Ikväll hade jag tänkt städa undan det värsta, lite katastrofstädning (det är den typen av städning jag oftast ägnar mig åt), men så skulle det fixas mat, hjälpas till med kolaförsäljning, plåstras om 2 st knän, diskas, tvättas och jag vet inte allt. Det blir nog inte så mycket städning.

Jag har lite svårt att lära mig, att bara för att jag kommer hem vid fyra, så har jag inte all tid som behövs för saker och ting. Det går en timma här och en timma där till rena rutinsaker, och i takt med att de blir gjorda försvinner både tid och ork. Och lust. (Och rätt vad det är sitter jag och bloggar...) Hoppas att barnen inte får allvarliga men av de spridda högarna med papper, skorna som ska slängas/ställas undan, krukväxter som borde förpassas till blommornas himmel osv osv. Eller jag, för den delen. (Får men alltså, inte att barnen får men av mig. Inte det heller förresten. Måste nog sluta skriva nu, det här börjar spåra ur.)

I alla fall: blablablablabla och det är skönt att jag bara är ensamförälder några dagar.