Terminsslut

Hej i värmen!

Dagarna går och vi bockar av än det ena, än det andra. Idag är vi lite labila till humöret, jag och barnen, eftersom vi satt uppe och såg Sverige kamma hem segern inatt - vi är inga nattmänniskor, och det märks... Men det var ju roligt att få se vinsten, när vi nu offrade söndagshumöret! Nejdå, så illa är det inte. Vi har varit i kyrkan och sett fina ungdomar avsluta sitt konfirmationsår och vi har ätit morsdags-middag på en liten taverna. (Jo minsann, i år valde jag något jag ville ha och inte, som annars, pizza för husfridens skull. Det tog lite lirkande, men i slutändan var faktiskt alla nöjda.) Strax borde sonen komma hem från fotbollsmatchen, och sedan blir det nog en tidig kväll. 

Det känns som att skolavslutningen borde vara nu i veckan, nu när det är sommarvarmt och härligt, men ett par veckor till dröjer det än för barnen, och för mig ännu ett tag. Det är ju lite som ska bli färdigt före semestern också, och de två närmaste veckorna kommer jag behöva vara klartänkt och klok. Håhåjaja. Det är minsann inte det lättaste så här i slutet av terminen... Som tur är vet jag ju att det egentligen bara handlar om att ta sig i kragen och sätta igång, så reder det mesta ut sig på ett eller annat sätt. Proven blir rättade, betygen blir satta och jag kommer att ha en tjänstefördelning som jag väl ska kunna ta tag i efter bästa förmåga. Lite avlägset känns det, och ack, så svårt att bry sig om när sommaren pockar på uppmärksamhet, men som sagt. Kragen. 

Förresten, vilken skillnad det är att stå och vänta på bussen när morgonsolen värmer, fåglarna kvittrar och grönskan bedårar, mot hur det var nyss - när varje minut kändes lång och plågsam i kylan och mörkret! Världen är så vacker, formerna så mjuka och böljande, färgerna så... Äsch, jag läser fortfarande Anne på Grönkulla och då blir man lätt lite sentimental i uttrycket. Ursäkta. Men jag hoppas att detta ska bli året när jag äntligen lyckas fånga vår syrénliknande buske (eller är det ett träd?) i trädgårdens hörn på en bild som gör den rättvisa. För den, ser ni, den är fin!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0