Lillan har haft ont i armen ett par dagar - inte så farligt, men igår blev det värre och värre, och maken ringde vårdcentralen. Det tog lite tid, men till slut fick hon tid på jourcentralen vid sextiden. Där var bedömningen "antagligen inflammation, men röntga för säkerhets skull". Vidare till sjukhuset och röntgen. Inga sprickor, men en utgjutning, och "det är bäst ni går till akuten så att en ortoped får titta på det." På det följde tre timmars väntetid - lillan och maken var trötta och jag (som var hemma) hann gå och lägga mig innan de fick träffa läkare. Jag tror klockan var ungefär elva då. Hungriga var de också, eftersom maken inte hade kontanter och inte gärna kunde lämna lilltjejen i väntrummet ifall det skulle bli deras tur... Nästa läkare bestämde att de behövde stanna över natten så att de skulle kunna ta lite fler prover idag. Men de fick iallafall kvällsmat efter det (smörgås med fyra pålägg, berättade Lillan mycket nöjt för mig).

 

Idag på förmiddagen togs lite fler prover, men de är fortfarande inte säkra på vad det är. Har hon slagit sig utan att märka det? Har hon fått någon infektion i kroppen som råkat sätta sig på armbågen? Är det första tecknet på en ledsjukdom? (Hoppas, hoppas, hoppas INTE!) Hursomhelst fick de åka hem med ordern att återkomma om det inte blir märkbart bättre till måndag. 

 

Skruttan tycker att det har varit ett lysande äventyr och berättar allt möjligt. Hon har fortfarande ont, men idag använder hon armen och det gjorde hon inte igår. Maken är trött som hejkomochhjälpmig och har fått lite bråttom med det han skulle hinna med idag. Största menet för mig är att jag har haft lite svårt att koncentrera mig på jobbet. Inte så värst synd om mig, alltså. 

 

Så kan det se ut hos oss. Tydligen. 

 

Nu tittar tjejerna på film som sjuklingen fick välja och äter hennes favoritchips. Så'nt är man värd efter en natt på sjukhuset!