Köpte en bil idag. Det är alltid läskigt. Hur ska man kunna vet om den är bra på riktigt? Det går ju inte! 

 

Men den är iallafall röd och fin, och jag klarade av att köra hem dem med bara ett litet motorstopp vid ett trafikljus. Jag och tjejerna har bestämt att den heter Wihlma, sonen är tveksam och maken vet inte om det än. Om han inte läst min blogg, förstås, men det skulle han väl inte göra mitt i en konfa-lektion?

 

Vad vill ni veta mer om Wihlma? Spelar ingen roll, egentligen, för nu skriver jag inte mer.

 

Nu har vi två bilar. Hoppas att få Volvon såld för något mer än minsta möjliga. Tyvärr är det en del småskavanker på den plus en del rost, så det är nog inte värt att räkna med särskilt mycket. Och nu, nu ska ni få veta något jag inte har berättat på bloggen förut: Vi samlar på bilnummer. Sommaren när sonen föddes (13,5 år sedan) började vi med 001, och nu har vi kommit till 819. Det tar sin lilla tid. Det jättefåniga är att Volvon, som vi nu ska försöka sälja, har 822. Det är så rysligt nära dit. Jag vill inte sälja den innan vi hittat 820 och 821. Faktiskt. Så'n är jag.