Semesterlunken har äntligen infunnit sig! Maken är också ledig nu, det hjälper. Två barn har fyllt år och firats, och det är ganska skönt att ha kalasstädningen och -bakningen bakom sig, även om vi inte tar i så vi spricker. Nyhem har vi varit på och midsommar har vi firat. Frågan är om vi inte är i den absolut bästa delen av sommaren just nu, den när vi har bockat av de traditionella aktiviteterna och gör vad vi vill. Och vädret - jag tankar värme, ljumma vindar, sol, färger och dofter så att det ska finnas ett rejält lager att ta av när det blir mörkt och kallt igen. 

 

Nyss kom vi hem från skärgården, och det var bra för lugnet att komma hemifrån litegrann. Jag har läst och löst korsord och lyssnat på havet och suttit ute i solen så att jag fläckvis är illande röd. Jag har gått omvägar bara för att det är så skönt att promenera. Om jag vaknar tidigt på morgonen ligger jag kvar och drar mig i ett par timmar, för det kan jag. Axlarna värker just inte och jag har timmar i rad när inget särskilt behöver göras. Vem vet, snart kanske minnet börjar fungera som det ska också. Eller är det hopplöst förlorat till åldern? I vilket fall - sommar och semester, det är så bra det kan bli!