Elände

Min son tror att jag kommer att bli en ny sorts gamling när det beger sig - en som sitter och tittar på olika tv-serier hela dagarna. Hm... Baserat på den här veckans eftermiddagar kan jag förstå varifrån han fått tanken.
 
Just nu tycker jag allt att världen är rätt jobbig. Ta bara den enorma mängd kurder som flytt över gränsen till Turkiet i helgen - 140 000, där kan man snacka om massinvandring - för att undkomma ISIS. Jag hade faktiskt inte fattat att ISIS var så starka. Hemska, visst, men mer begränsade, trodde jag. Alldeles nyss, på radio, hörde jag en flykting berätta om hur han med hjälp av skoningslösa flyktingsmugglare tagit sig till Sverige. Han kom fram med livet i behåll, men med själen fylld av de gräsligaste minnen. En del av mina elever berättar om eller antyder erfarenheter som är bortom vad vi kan greppa. Och mitt i all vår välfärd i Sverige, finns det en helt annan sorts, men också obegripliga lidanden. I en sjö någonstans i landet, dyks det just idag efter en kollega som varit försvunnen i några dagar. Sjukskriven, deprimerad, uppgiven. (Ingen jag känner, men anställd på skolan där jag arbetar.)
 
Så, visst, jag flyr in i fantasivärldar emellanåt. Det kanske inte är så konstruktivt, men hjärnan får vila och sedan orkar jag igen. Ett annat sätt att hålla sig igång, är att skriva av sig, och det är det ni får ta idag.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0