In i sydstaterna

Alltså, det kommer ta jättelång tid för mig att bli färdig med USA-rapporten om jag inte skärper mig! Den senaste pausen beror på att jag har varit i skärgården några dagar, och det finns minsann bilder att visa därifrån också, men det kanske blir senare. Först ska jag få ihop ett kort litet inlägg om de två dagar vi körde mot nästa större mål; Louisiana. 
 
Det tog oss två dagar att korsa Alabama och Mississippi och komma in i Louisiana, och de två dagarna var det mest bil, shopping, pool och mat - men det är inte det sämsta! I Alabama åt vi på en mysig lunchrestaurang där klientelet var pensionärer. Med andra ord fick vi southern husmanskost, att ätas med enbart gaffel. Maken var så lycklig att han jublade högt (mycket pinsamt, enligt barnen) och det var gott! Fast salladen med marshmallows fick jag avstå, för den innehöll äpplen som jag ju är allergisk mot. Tragiskt...
 
Vi hittade ett par affärer som blev favoriter: Books A Million - så mycket böcker och saker inspirerade av böcker! Jag tror att det var den affär som alla i familjen kunde gå i längst utan att någon tröttnade. Det blev ett par gånger till under resan, för den fanns lite här och var. Vi hittade också en gigantiskt pysselaffär - Hobby Lobby - där jag var den som handlade mest (vilket faktiskt inte hände särskilt ofta) och där jag för första gången såg maken bli så överväldigad av något att han inte klarade av att handla någonting. Nämligen det här: 
Silvertejp i massor av färger och mönster! Inte en enda rulle fick han med sig, för att alternativen var för många.
 
I en annan affär längs en landsväg hittade vi mycket märkliga och en del fina kläder. Minstingen köpte sig en skoluniformsliknande klänning - något hon önskat sig länge. 
 
Och så lite pool-bilder, då.
Stor
 
Mellan
 
Liten
 
Make
 
Jag
 
Och därmed har vi kommit drygt halvvägs genom resan. Tre veckor var förresten en bra tid att vara borta, för det kändes länge och jag blev inte så stressad över att tiden gick. Tvärtom var det rentav ganska skönt att få bege sig hemåt när tiden väl var över, trots att vi så länge sett fram emot och planerat resan. Det känns inte heller speciellt tråkigt att det är över nu, utan jag är glad för alla roliga upplevelser och minnen vi fått med oss. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0