Jag fortsätter att falla. På fyra dagar har jag funnit mig oväntat liggandes på mark eller golv inte mindre än tre gånger. Kan det vara något slags syndrom? Ont i låret jag tydligen föredrar att ramla på gör det iallafall. Bland annat.

 

Första gången var det det här med is, grus och mobiler i en olycklig kombination.

 

Andra gången skyller jag på att vi pga uppbrutet golv har en hopvikt matta där golvet brukar vara jämnt och fint.

 

Tredje gången berodde på någon slags hybris/lathet. Jag skottade mig fram till brevlådan i morse, med håret stiligt hopsnurrat i en handduk. På tillbakavägen tänkte jag att jag kunde skotta lite till när jag ändå gick där, men jag gjorde det med enhandsgrepp eftersom jag bar en tidning också. Så kom grannen ut, jag nickade godmorgon och handduken blev hängande på halvfjärs (grannar som är uppe före sex på morgonen får tåla en del), men det låtsades jag inte om i någon slags oerhört malplacerat infall av värdighet. Alltså bar jag tidning, balanserade en fallande handduk och enhandsskottade. I halkan. Det krävde mer än mitt balanssinne klarade före frukost, och se, jag föll igen. Då gav jag upp skottningen och gick in, borstade håret, läste tidningen och åt frukost. Resten av dagen har jag hållt mig på fötter.