Fredagskväll

 
Jag har precis lyft över datorn från soffbordet till mitt knä, efter att ha suttit uppkrupen i soffhörnet med musen bredvid mig och blängt på datorn för att den stod "för långt borta" så att jag inte nådde tangentbordet utan att luta mig fram. Fastän jag mycket väl visste att jag inte skulla kunna nå tangentbordet med musen, drog jag ner pekaren i nederkanten på skrivbordet och försökte ändå. En sådan fredagskväll är det. Jag började den här veckan med en felplanerad måndag - alldeles för många möten inlagda - som ledde till en hastigt planerad tisdag, som spillde över i en stressig onsdag och så vidare. Mycket skönt med fredagskväll, med andra ord. Jag har sett till att kommande måndag är mer hanterlig, och hoppas att det ska medföra att hela veckan blir bättre balanserad. 
 
Igår hann jag iallafall ut på en promenad med kameran innan solen gick ner. Att promenera med kameran är inte den effektivaste motionen, men genom kameralinsen ser man saker på ett nytt sätt och det är bra för själen, tror jag. Inte minst så här års, när allt vid en snabb blick ser ganska grått och trist ut. 
 
Det finns faktiskt en och annan blomma kvar. Den här tisteln hoppas och knoppas och jag har ganska många fina kort på den, eftersom jag tittar till den på alla mina promenader. 
 
Den här lilla moss-stängeln är så yttepyttig att mina medelåldersögon inte kan fokusera på den ordentligt utan att ta hjälp av kameran. Jag tycker att den ser ut som en långhalsad fågel, både när den står grön och nu när den har "blommat över". (Citattecken för att jag inte är riktigt säker på att den blommar...)
 
Det här är väl en lav, tänker jag mig, omgiven av spenslig mossa. Som små trumpeter eller vaser ser de ut! Det tog en liten stund att få till vinkeln, och två hästar som betade i hagen intill blev nyfikna och kom och tittade på mig. De var fina, föralldel, men inte intressanta nog att ta kort på.
 
Här har en silverglänsande vattendroppe fångats upp i bägaren. Helt magiskt fint! När jag höll på att försöka fokusera på den hoppade två skrämda rådjur förbi. Dem hann jag förstås inte fota. 
 
När maken ser mina kort tycker han att jag borde ha galonbyxor när jag ligger i dikesrenen med kameran. Jag brukar för all del nöja mig med att sitta på huk, men det är klart, vad kunde jag få syn på om jag finge ligga raklång på marken...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0