Jag har sportlov i min ensamhet, en vecka efter barnen. Planerna för lovet är mycket sparsmakade och simpla: vara ute i dagsljus, vila, kanske träffa någon kompis och eventuellt - men troligen inte - frosta ur frysen. Det får vara bra så. Det finns gott om saker jag skulle kunna sätta igång med, tusen hörn att röja, men nej. Bara om lusten faller på. Jag orkar inte bli trött igen. 

Skriver, suddar, börjar om, suddar, testar något annat, suddar... Väljer bort det ena trötta tankespåret efter det andra. Ger upp och går och tar fram kvällsmat istället.