Vattna blommor, alltså. Jag är så dålig på att vattna blommor!

 

För trivselns skull har jag tagit några krukväxter till mitt klassrum, och dem sköter jag som en klocka. Måndag morgon: Starta den stationära datorn så att den får gott om tid på sig att vakna, av med ytterkläderna, sätta på tevattnet och vattna blommorna. Det är en rutin och blommorna mår bra. På jobbet. 

 

Hemma tittar jag på blommorna och tänker: Imorgon ska jag vattna blommorna. Det tar ju bara några minuter och de börjar se lite ledsna ut. Påföljande dag ser jag dem igen men är så rysligt trött efter jobbet och känner att det jag verkligen behöver är att halvligga i soffan. Har blommorna klarat sig så här länge utan vatten gör väl inte en dag till någon skillnad egentligen? Och så blir de ovattnade. Länge. Överlever gör de allra flesta ändå, för ömtåliga sorter undviker jag att införskaffa och skulle jag råka få någon klarar den sig max några veckor innan den blir bortom räddning och slutar att vara ett problem.

 

Just nu vet jag inte riktigt hur länge sedan det är sedan blomstackarna fick vatten sist, så det är nog dags. Jag gör det imorgon.