Burk 34

Retro, det är grejer det! Särskilt 50- och 60-talsretro; 80-talet kunde gott få hålla sig i skymundan ett tag till. I mitt påskägg låg denna härliga burk, som jag verkligen inte ska förstöra genom att använda som utseendet antyder att den är tänkt. Sill - pyttsan heller, när det finns så mycket fint och gott i världen!

(Jag vet att bilden är lite suddig. Tanken var att den skulle förminskas lite så att det inte märktes så mycket, men... Tja, suddigt är inte alltid helt fel? Ibland skulle livet kanske rentav behöva mer suddighet.)

Burk 33



Visst blir man glad? Den strålar i all sin gräslighet! Den kan väl inte vara från något annat årtionde än 70-talet? I skafferiet har jag just nu en kompis till den, fast rund och i grönt. Den är inte min; svärmor hade med den som cookie-behållare till jul, och kakorna var inte slut när hon åkte hem. De är fina tillsammans, burkarna, och det kan jag skriva utan att det blir tiggeri eftersom svärmor undviker internet in i det längsta. Dessutom känner jag inte att jag måste äga allt som är fint, det går bra att njuta ändå.

Fint, förresten - fulsnyggt är väl mer ordet, som det mesta från decenniet när jag föddes. Saker, menar jag. Man ska ju inte klanka ner på sig själv i tid och otid...

Burk 32

På en basar till förmån för renoveringen av kyrkan där min församling håller hus, fanns det två burkar att tveka mellan. Den jag inte köpte var trevligt röd, men hade ett motiv med några synbart osympatiska herrar och en flicka som serverade dem och såg lite utsatt ut, så det gick ju inte. Den jag valde var inte röd, men istället hade den tre företräden:

1. Motivet är inte oroande, iallafall om man inte störs av kungahus.
2. Locket är aningen välvt.
3. Sidorna är lätt tonade från mitten och utåt, på ett sätt som påminner om dörrarna i mitt barndomshem.

Det förundrar mig fortfarande, att man lagt så mycket tid på att tona t.o.m. garderobsdörrar på vinden så proffsigt och vackert. Mamma har berättat att mormor inte förstod sig på det där, och försökte gnugga bort smutsen. Jag är glad att hon inte lyckades. Dörrarna i mitt nuvarande hem är udda, slitna, tröga och allmänt vardagliga, så en burk som påminner om tider då man förstod sig på vikten av skönhet i detaljer känns helt rätt. Dessvärre är inte burken någon särskilt god företrädare för skönhet, men påminner gör den ändå. Det är inte heller oviktigt.


Nå'n gammal engelsk kunglighet, gissar jag.      


Observera toningen! (Fast dörrarna hemma gick
mot mörkare beige/gul, inte mintgrönt.)

Burk 31

En sockersöt dröm i pastell, med sådär läckert frostig yta som nytillverkade burkar i gammal stil gärna har, fådd av svåger och svägerska, och som bör rymma sidenkuddar och ingefärskarameller, är burk 31.


(Jag förminskade kortet lite för att det inte ska synas hur suddigt det blev. Det gick väl sådär. Låtom oss dock lyfta skulden från fotografens axlar och skylla på att nämnda frostiga yta kan förmodas giva ett beslöjat utseende.)

Burkfrossa (23 - 30)

Då var det dags! Nu ska burkregnet redovisas.

Först ut är en underbar julburk, en födelsedagspresent från mamma. Fylld med kolasnitt, förstås.


Denna söta plåtburk med julkortsmotiv fick jag också av henne, fylld med väldoftande te.


Min kära svägerska utökade mitt förråd med inte mindre än fyra skapelser, med omsorg utvalda för deras oerhörda skönhet. (Eller hur var det nu?)

En sådan här burk är jag ganska säker på att               I denna fantastiska skapelse ligger det
jag redan har, fylld med spik. I den nya var det...       fortfarande några hembakta saffransskorpor.
kakor!                                                                           Dock inte så länge till.


Så finurligt har jag mixtrat med bilden, att alla fyra årstidsbilderna syns på en och samma bild. Rena trolleriet! Och i burken var det, just det, kakor.


Grönt gillar jag också, ju, och således var de båda sista burkarna från svägerskan behållare åt gröna halsband. Tackar!

Ytterligare en svägerska åtog sig uppgiften att berika mitt burkbestånd, med denna nya burk i gammal stil (misstänker den underbara Alingsås-boden Balders Hage), fylld med lite av varje. Strumpor med kor på, till exempel. Inte mitt första par, kan jag avslöja.


Ja, kära nå'n. Jag har ju hävdat att jag inte samlar på burkar egentligen, men frågan är om någon tror på mig längre. Tänk om jag inte behövde ha mat i mitt skafferi. Då skulle jag fylla det med burkar, och sedan skulle jag ställa in en pall där och sitta där i dunklet och mysa och äta kakor.

Burk 22

Det sägs att man ska vara ärlig.

Så:
Jag skulle inte ha köpt den här burken själv.
Förvisso är grönt en favorit bland färger, men just
den här gröna... Och så gässen med rosetter... 
Nix, den skulle jag inte köpt.
Men jag tycker allt om den ändå.
 
Här är dess historia:
Ett par vänner var på besök i vårt första gemensamma
hem; det på den halländska kusten. Just då tyckte vi
att det var kul att köpa godis efter färg, och hade väl
utsatt vännerna för ett estetiskt hopplock av godsaker.
När det var dags för dem att fara hemåt, fick vi denna 
burk fylld med färgkoordinerat godis. I ett försök att
välja något som skulle se riktigt oaptitligt ut tillsammans, 
satsade de på brunt och rosa - men till deras besvikelse
blev det ganska snyggt. Vilket möjligen är mer än vad 
man kan säga om behållaren.
 
Varför var det så populärt med vita gäss på 90-talet?
Så'na med prickiga rosetter? De fanns på blomkrukor,
hushållspappersrullar, servetter och allt möjligt. Nästan
som dödskallar på senare tid. Inte för att jag är så 
förtjust i dödskallar hellre - då är nog gäss att föredra.
Och, för den som tycker att en dödskalleburk vore 
pricken över i i mitt hem: Jag klarar mig bra utan! 


Burk 19, 20 och 21

Svärmor utökar regelbundet mitt burkbestånd med burkar som hon bara behöver köpa några paket av ditt eller datt för att få. Eftersom de flesta livsmedelstillverkare följer samma mode, är burkarna i regel silverglänsande. Sålunda har jag en glansig burk för Zoégas kaffe, en för Friggs riskakor och en för Wasa-knäckebröd. Inte illa, va'? Nu ska jag bara komma på vad jag ska göra med min gamla kaffeburk à 1970. Kanske blogga om den?

Burk 18

Hos min kreativa, driftiga svärfarmor i Skänninge fann jag en burk, mjukt gräddfärgad med blått landskap, snäll mot ögat.

Och:

Finns AB Mjölby Karamellfabrik fortfarande?
En google-sökning ger information. Mellan 1919 och 1944 gjorde fabrikör Carl Printzell (vars sonson för övrigt sedemera kom att tillverka Nötcreme i Hässleholm) geléhallon i Mjölby.

Så ska godis förpackas, tycker jag: I burkar som man kan och vill använda uppemot ett sekel efter att godiset tagit slut.



Och som rymmer en hel del.


Burk 17

Bok- och biblioteksmässan. Nu har jag äntligen varit där! Och det är verkligen stort, mycket och tämligen underbart. Med mig hem hade jag allt möjligt: reklam i olika utförande, tidningar, böcker, almanacka - och en burk. (Och lite annat.)


Det som är så bra med den här burken, är att den erbjuder förklaringar för de flesta dagar - de dagar när huset ser för gräsligt ut, såväl som de dagar när det är jag som inte håller måttet. Nu behöver jag bara en burk som förklarar de dagar när allting ser ut så att man vill titta bort...


Burk 16

Så här ser den ut, burken som inte är min. Än. För mamma, som troget läser min blogg och inte har slutat att skämma bort mig, har antytt att jag kan få en av dem hon har. (Bortskämdhet brukar anses vara ett problem, men man kan också tycka som Stefan Andhés systerson: "Vara bortskämd är väl mysigt.")



Blåheten, solen, fjärilen och prästkragarna - härliga julidagsburk! 

Burk 15

Ett riktigt skruttigt kort - det var vad jag ville åstadkomma. Alltså ställde jag helt resolut ner burken framför datorn och brydde mig inte ens om att resa mig för att tända i taket. Men när kortet skulle publiceras, kunde jag hålla fingrarna i styr? Nix, vips var kortet beskuret! Men ganska dåligt är det väl ändå?

Denna burk är på något vis lite överkäck (även om man bortser från elgitarrsmagneterna - som kan blinka - och Aladdin-pennan), med sitt träplanksmönster och tryckta sötmandels-ettikett. Varför ska den se ut som en tunna? För att tunnor fordom var sötmandlars gängse förvaringsplats, eller bara för att det går att göra så att en burk, med lite fantasi, ser ut som en tunna? Hursomhaver är det en bra pennburk, och den är fådd där jag även fyndat burk 2 och burk 10.

Burk 14


Ja, bilden kanske ser lite bekant ut, men idag upptäckte jag att jag visst har två! Förmodligen har jag haft det i rätt många år - sisådär tjugo stycken - utan att veta om det. Skumt. I den här är det te.

Alltså: Jag använder båda burkarna, jag har packat med dem i ett antal flyttar, båda står framme, men jag visste inte att det fanns två. Undrar vad jag upptäcker härnäst. Kanske har vi ett par identiska hörnsoffor i olika rum, som jag sitter i då och då men liksom ändå inte riktigt har lagt märke till? Och hur många barn har jag egentligen? Bäst att gå och räkna efter!

Burk 13

I pappas ostaffär såldes få saker som tilltalade mig som liten flicka, men det fanns några stycken: Krämbullar, kiwimarmelad och i mina, av 80-talet förvridna ögon, sjusärdeles vackra te-burkar. Som den här.

Jag är inte helt säker, men det kan vara den första burk jag förälskade mig i. Den har aldrig varit fylld med te-fnas, utan är tillägnad smycken som är moderna igen, men som jag inte bär eftersom jag har lämnat de rosa plastkulornas årtionde bakom mig. Och eftersom mina armar inte är sjuårssmala längre.

.


Burk 12

Denna snygging, innehållandes fair trade-kaffe från Löfbergs lila, har en anspråkslös historia: Lidl i Ulricehamn. Den är lika läcker i verkligheten som den är svår att fotografera, ehuru dess yta är av det blankare slaget.

Jag behöver väl inte nämna vilket lag som spelar på Löfbergs Arena?

Burk 11

Inte kan man vara i Leksand utan att besöka fabriksförsäljningen på Leksands knäckebröd! Jag gillar tanken på att de stora silosarna (silorna? silosen? silona?) är fyllda från topp till botten med bara råg. Det är säkert inte alls realistiskt, men nog blir man lite sugen på att hoppa i och von Anka-simma bland kornen. Fast vad vet jag som inte är så insatt i knäckebrödsbakning i stor skala - de kanske får mjölet färdigmalet till fabriken. Det är rent av ganska troligt att det är så.

Hursomhelst fanns där (i butiken, inte i silosarna), förutom knäckebröd i löjliga mängder, så'nt som en annan faller för. Eller vad sägs om min nya burk, specialdesignad för Leksandknäckes trekantiga bitar?


Så här kul är det att fynda knäckebröd och burkar:


(Om man skulle råka glömma ett j när man skriver fabriksförsäljning, blir det istället fabriksförsälning. Det är jag alldeles säker på eftersom det hände mig nyss. Mindre säker är jag på vad fabriksförsälning innebär och om det är praktiskt genomförbart.)


Burk 10

En burk förstås! Det är höstdagshimmelshög tid för en burk!
Låt mig bjuda på en läckerbit, och medan du sitter i stilla beundran
kilar jag uppför trappan för att kolla om jag har gjort en ursprungs-
märkning i botten av den.
Annars får vi leva i ovisshet. Det går också bra.

Iallafall, se och njut:


Den var prydligt och ordentligt märkt: Gärdhem.
Vår närmaste second hand-butik, alltså.
Än så länge är den tom, men jag vill gärna fylla den
med något som doftar.

Burk 9



Om man nödvändigtvis ska utse en burkoman i vår familj, torde jag
tämligen obehindrat vinna titeln. Dock är faktiskt maken mer förtjust
i denna burk än vad jag är. Inte så att jag har något emot den, men
den är inte en favorit. Kanske är det helt enkelt så att jag föredrar
blommor, ballonger, kossor och annat sött framför samurajer?

Men det förstås, nog är det ganska rart med pastellfärgerna bakom 
machomännen!
 


Burk 8



Så här ser den ut - en dröm i marinblått med vit dekor. Bör innehålla jasminte, enligt texten, men det stämmer bara halvvägs nuförtiden. (Alltså: inte jasmin, men te.) Faktiskt minns jag inte var den kommer ifrån, men gissar jag second hand-affär är jag troligtvis inte helt fel ute.

Ursäkta detta halvhjärtade inlägg, men nu stundar pizza & Friends!

Burk 7

Svärmor står bakom veckans burk. Dekorationen är lantlig och mjukt blå.
Ögonen kan vila på burken likt kossorna på ängen. 
Ack, det var poesi på hög nivå, det!

        

Burk 6



Jag tyckte att det var dags för en burk av modernare snitt. Denna är en gåva från min faster, och borde förstås innehålla tepåsar. Vi är dock inga flitiga användare av sådana, utan föredrar "fnas-te".

När vi var i London, min lagvigde och jag, var ett av våra planerade besöksmål Twinings butik - England är ju te, så det kändes relevant. Dessvärre hade de stängt när vi kom dit. Utanpå var dock butiken fin:

Ovanför dörren   Gatstenen framför dörren


...och imorgon börjar jag jobba, så vi får se när jag tar mig tid för detta igen. Så vet ni om det dröjer...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0