Nöjd

bland blir man så nöjd med ett kort att man till och med sätter dit sitt namn i ett hörn. Idag, till exempel. 
 
 
 

Nedräkning

Det är ingen vidare maj, det här. Kallt och regnigt mest hela tiden, men ändå... 
 
 
Vitsippor och lungört börjar nästan kännas gammalt, nu när körsbärsträden blommar,
 
häggen doftar precis utanför sovrumsfönstret
 
och kanadagässens ungar börjar bli självsäkra i vattnet. 
 
Nedräkningen till semestern pågår för fullt. Tre veckor - knappt. 
 

Maj

Den här veckan, alltså... Stress och huvudvärk och dålig sömn och en allmän leda till och med vid sådant jag annars hämtar kraft i. Så vaknar jag idag. Solen lyser, det är lördag, det är maj och jag längtar ut i naturen. Under promenaden drabbas jag av glädje över allt möjligt: Att jag inte behöver stressa, att jag har hittat en ny promenadväg som jag inte har hunnit gå flera hundra gånger, att jag upptäcker en sträng paddrom i en damm, att ett superfint gammalt hus som har varit på väg att förfalla har börjat renoveras, att jag ser grodor, tranor, rådjur och fjärilar där jag går och att jag för en stund inte hör något annat än trädens sus och fåglarnas kvitter. Hemma igen stökar jag undan lite av allt som behöver göras och sedan sitter jag i lugn och ro med mitt senaste pussel (pussel är min coronahobby) länge och väl.
 
Sedan är huvudvärken plötsligt tillbaka. Rastlösheten också. 

Jag börjar pilla med datorn och hur det är hamnar jag i mappen med mina naturfoton. De är sorterade efter månad, och hur är det nu det ser ut i maj, tänker jag och plockar fram förra årets bilder. Det är full försommar med blommor, fåglar, en igelkott, skalbaggar och fjärilar. När jag kommer till den här bilden hugger det tag i mig. 
Inte för fjärilen, utan för den gröna remsan i bakgrunden. Sådär grönt kommer det snart att vara! Jag är på väg att börja gråta för att världen kommer bli grön. Det är nog inte helt normalt, anar jag, Sommaren är min tid.
 

2020

Då så, dags att sammanfatta år 2020. Vi kör! 
 
Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Jag har undervisat på distans och åkt buss med munskydd, men jag fick också för mig att inte bara fotografera fjärilar utan också ta reda på vad de heter. Det visade sig vara svårare än jag hade trott, men till slut hittade jag en uttömmande men svårnavigerad sida på nätet: vilkenart.se
Det här, till exempel, är en svartribbad vitvingemätare.
 
Genomdrev du någon stor förändring?
Nej, i år har vi tagit det lite lugnt med stora förändringar. Det är skönt med vardagslunk också! Vi har målat om kontoret här hemma, till slut, efter 16 år med en tapet som vi ogillade redan när vi flyttade in. Jag målade om kontoret på jobbet också när det bara blev för mycket att titta in i en orange vägg varje dag. 
 
Blev någon av dina vänner föräldrar?
Den här frågan känns inte så aktuell längre, nu när jag går mot femtio. (!!) Men ingen av mina vänner fick barnbarn heller. 
 
Datum att minnas från 2020
Mellantösens student, förstås! Det blev ingen bal och inget flakåkande, men hon fick springa ut (och styra upp hela klassens studentsångssjungande) och vi pyntade trädgården och tog emot gäster där. Så stolt över henne som fixade alla betyg och gymnasiearbetet och allt trots de knäppa omständigheterna!    
För den som inte har för vana att vara på utspring: Så här tomt brukar det inte vara på skolgårdar vanliga år! Skolan organiserade det så att det var ett utspring i timmen, och då fick bara två personer per student vara på skolgården. Inte så festligt, men det var lätt att hitta parkering iallafall.
 
Dog någon närstående?
Alldeles i början av året gick makens mormor bort efter att ha varit dålig ganska länge. Så här i efterhand känns det fint att vi kunde ha en alldeles vanlig begravning med alla släktingar och vänner. 

Vilka länder besökte du?
Jag skulle ha åkt till Frankrike med studenten, men vi fick skjuta på det och hoppas att det blir av i sommar istället. En annan resa som också blev inställd var en studieresa till Berlin med deltagare på folkhögskolan.
Dock firade jag in semestern på Visingsö, tog en liten västgötatur med maken och var på Rörö ett par gånger. 
Fika efter besök på Läckö slott. (Oreo-kladdkaka och lakritspuckglass. Fungerade alldeles utmärkt ihop!)
 
Bästa köpet?
Det är minsann inte lätt att komma ihåg allt man har köpt under ett år! Jag minns inget förutom mat, kläder och presenter, typ. 
 
Gjorde något dig riktigt glad?
Ibland när jag är ute och går gör jag små upptäckter som gör mig alldeles uppspelt. En stig jag har missat förut, en fjäril som jag inte känner igen, ett träd som en bäver har gnagt på... 
Den här snygga fjärilen, t.ex. Blekgrön mätare. Hur läcker är inte teckningen med skuggningen vid de vita banden?
 
Har du saknat något år 2020 som du vill ha 2021?
Liksom de flesta andra känner jag mig lite instängd och begränsad nu när vi bör undvika folksamlingar, resor och nära kontakt med andra människor. Det blir lite enehanda utan kyrka, kalas eller bara en så enkel sak som att gå i affärer för skojs skull. Jag är ändå tacksam för att jag har familjen och arbetsplatsen! 
 
Vad önskar du att du hade gjort mer?
Jag skulle vilja bli bättre på att vända negativa samtal och stämningar till positiva och hoppfulla istället. Som mitt lilla sätt att förbättra världen, liksom.
 
Vad hade du velat göra mindre?
Rätta saker, kanske. Tidskrävande och ganska tråkigt, men man måste ändå ha fullt fokus på det man gör. Det blir ovanligt mycket rättande i och med distansstudierna - sådant man bara hade kunnat titta på i förbifarten i klassrummet kräver nu separat tid och noggrannt formulerad skriftlig respons. 
 
Favoritprogram på TV  datorn?
Jag har tittat på Anders och Måns på svtplay och tycker att det är fruktansvärt roligt, utan att riktigt veta varför. Det är liksom så otroligt att det faktiskt fick sändas på SVT i all sin dumhet... Plus att Anders pratar och ser ut som min svåger (you know him, pastorsfrun) när han var yngre. 
Annars vet jag inte riktigt. På Netflix finns en Anne på Grönkulla-serie som är mysig, Anne with an E. 
 
Bästa boken i år?
På semestern slukade jag böcker i så hög hastighet att jag knappt minns en enda av dem så här några månader senare. I födelsedagspresent fick jag en trilogi, Änglar ibland oss, av Karen Kingsbury. Hon är extremt amerikansk i sina värderingar och sin samhällssyn, men kan man bortse från det så är hennes böcker bra. 
 
Största musikaliska upptäckten?
Inga direkt stora upptäckter i år, men den här tycker jag är fin: 
 

Största framgången på jobbet 2020?
Ibland känns det bara fint att klara av jobbet. Distansundervisar och det går ganska bra - det kan man väl får vara nöjd med? 
 
Störst framgång privat?
Jag har inte så stora visioner, märker jag. Det som måste bli gjort blir det - maten köps in och tillagas, kläder tvättas, räkningar betalas... Ungefär som med jobbet - det känns tillräckligt att klara av det grundläggande och någon gång ibland lite mer än så. 
 
Största misstaget?
Det skulle ju vara kul att inte glömma saker. 
 
Har du varit gladare eller ledsnare än tidigare år?
Varken eller, tror jag. Just nu känns det som att jag har varit trött nästan hela året, men det kanske bara är december som tar ut sin rätt. 
 
Vad spenderade du mest pengar på?
Vet ej, men nästa år ska vi lägga om taket och jag hoppas att vi inte kommer behöva spendera mer än så på något annat! 
 
Något du önskade dig och fick?
Jadå, för så bra har jag det. Dessutom får jag med jämna mellanrum saker som jag inte har önskat mig men ändå blir glad för - det är inte dumt det heller! Exempel: En adventskalender med lyxiga hudvårdsprodukter och ett par kakmonsterstrumpor. (Fler exempel finns, men det ska ju inte bli en lista över allt jag har, det här.)
 
Något du önskade dig men inte fick?
Ja. Jag önskade mig en regnmätare (jag är nämligen oerhört medelålders) men tydligen infaller både jul och födelsedag utanför regnmätarsäsongen. Svårt att tro efter denna regntyngda december! 
 
Vad gjorde du på din födelsedag?
I år hade jag lyxen att fylla år på en söndag, så jag fick frukost och paket på sängen, minsann! Inget kalas, förstås, men det skulle jag knappast haft ändå, utan bara en lugn dag utan matlagning. 
 
Något som skulle ha gjort året bättre?
Tja, vad sägs om ingen corona? Och inga älgloppor! Vad de förstör höstpromenaderna! De älskar att krypa in i mitt långa hår och ge mig panik. (I rättvisans namn vet jag inte om de tycker att det är bra att jag får panik, men jag misstänker det.)
 
Vad fick dig att må bra?
Naturen, förstås. Alltid naturen. 
  
Vem saknade du?
Precis som alla andra har jag träffat folk mindre än vanligt, både släktingar och vänner. Det är väl nyttigt att få sakna ibland, antar jag. 
 
Vilka var de bästa nya människorna du träffade?
Som sagt, så hemskt mycket nya människor har jag ju inte träffat, men en och annan ny deltagare på skolan har det ju blivit ändå.
  
 
De här är ju inte nya, precis, men bäst är de nog allt. 
 
Vad är du mest stolt över? 
Ibland vet man precis - just det här har jag kämpat med i år och det tog massor av tid men blev bra till slut - men i år är det inte så. Jag är nöjd med allt möjigt, men inget sticker ut sådär särskilt mycket. Det är fint när man får till lite guldkant, skapar minnen, men precis som jag redan har skrivit känns det emellanåt som att man borde få vara stolt bara för att vardagen går ihop. Det är inte alltid det är så självklart.  
 
Vad är din högsta önskan just nu?
Jag håller fast vid min önskan från förra året - att de jag älskar ska ha en vardag som de trivs och mår bra i. 
 
Vad vill du göra annorlunda nästa år?
Vad sägs om det här: Leva mer långsiktigt - sådär så att både jag och världen mår bättre i längden. 
Möjligen så, trots att det känns lite jobbigt och pretentiöst. 

Gott nytt år, vänner! 

Färg

Ibland när jag tittar på kort jag har tagit slås jag av hur väl färgerna råkar samspela i kortet och gör det till något i mina ögon extra. Idag har jag tagit mig för att leta reda på några (om 35 kan räknas som några) sådana kort och sortera dem i någon slags färgskala, så att de ska passa ihop med kortet närmast före och närmast efter. Bara för skojs skull.

Här kommer således en bildkavalkad, inga bildtexter, för att se hur bilderna ser ut tillsammans. Det börjar med ganska lite färg, men snart blir det mer, jag lovar! Scrolla på! 

(Om du fastnar för någon särskild bild får du gärna skriva en kommentar om det - det är kul med glada tillrop!)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


 

Sportlov

En idé jag hade inför det här året var att skriva en text i veckan. Inte nödvändigtvis på bloggen, men i någon form. Det brast sorgligt snabbt, men nu är jag ledig och det regnar och ruskar ute och jag har precis tömt kameran på kort så något ska det väl bli här. Garanterat inget strukturerat, sammanhängande eller klokt, men något ändå.
 
Den här vintern är som ingen jag kan minnas. De här korten, till exempel, tog jag på nyårsafton: 
 
Visst ser det varmt och skönt ut? Inte alls som midvinter. 
 
Nog ser det här ut som något slags ägg? Det kan inte ha slutat väl, även om januari var väldigt ojanuarig i vädret. 
 
Förra veckan träffade jag på denna hära...
... och det känns väl också i tidigaste laget - särskilt som vintern bestämde sig för att komma den här veckan och jag till och med har fått skotta snö.  
 
Det har inte blivit så mycket promenerat i januari heller. Jag har varit en smula trött igen, men vet ni - den här veckan har jag inte haft huvudvärk en enda gång, och jag vet faktiskt inte när det hände sist att jag klarade mig en hel vecka! Förra veckan var precis tvärtom, så på lördagen bestämde jag mig för att ta till det tunga artilleriet för att få slut på värken. Jag stannade i sängen nästan hela dagen, och nu är jag ju värkfri så det hjälpte väl. Fint det! Hursomhelst har det inte blivit så många fotopromenader, men några ändå, och jag avslutar med lite kort från dem. 
 
När det är lite ont om blommor, svampar och snökristaller, så finns det nästan alltid droppar och mossa att ta kort på. Det är ju skönt ändå. 
 
Speglingar fungerar också.
Som den här vintern har varit borde grundvattnet vara säkrat till i sommar, åtminstone i Borås. Inte för att vi hade så stora problem i somras heller. Det känns rättvist att det lönar sig på något sätt, det där med att bo i Sveriges regnigaste stad. 
 
Gamla banvallen är omgjord till promenad- och cykelstråk, och det är trevligt att detta inte bara utnyttjas av rullskidsåkare och sportcyklister, utan också av gamla vänner som tar sig ut på söndagspromenad i sakta mak.  
(Det här kortet borde jag ha micklat med i något fotoredigeringsprogram, känner jag, men någon måtta får det vara på entusiasmen. Vännerna och solljuset syns ju ändå.)
 
Au revoir! 
 

Farväl

Jag är drabbad av vemod. Det beror inte bara på att det är jullovets sista kväll, men kanske lite det också. Den stora orsaken är dock att makens mormor igår gick till den eviga vilan, och det är henne väl förunt för hon har längtat väldigt. Det hände varken plötsligt eller oväntat, men riktigt beredd är man ju inte ändå eftersom det är något fundamentalt obegripligt med att någon slutar att finnas. Nu tror jag föralldel på ett liv efter detta men den något förvirrade känslan kvarstår ändå. Men - det må vara hur det vill med min förvirring - jag hade lyft på hatten om jag hade haft en, tackat och lyckönskat Vanja till hennes nya tillvaro. 
 
 

2019

Den här stackars bloggen för i sanning en tynande tillvaro, men en årssammanfattning ska jag väl ändå kunna få till. Samma frågor som de senaste åren. 
 
Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Oh yes - jag tatuerade mig. Så kan det bli när man har gått runt och oroat sig för vad folk ska tycka om ditten och datten nästan jämt, men inte har något för det utan livet välter över ända iallafall. Vill jag tatuera mig kan jag lika gärna göra det. Det är ju inte som att det skadar någon, och inte hjälper det mig att låta bli. 
 
Genomdrev du någon stor förändring?
Ja, som ni vet har jag nytt jobb - till slut jobbar jag på folkhögskola. Efter drygt tio år på förra jobbet var det en tämligen stor förändring. Än så länge har jag bara hunnit med ungefär fem veckor på nya jobbet, men jag tycker att det går bra - jag lär mig saker snabbare än vad jag hade förväntat mig och jag känner mig ganska så hemma. Jag är glad för mina år på SFI, men nu är de ett avslutat kapitel och jag kan inte påstå att jag längtar tillbaka. Det var då och nu är det annat som gäller, helt enkelt. 
 
Jag har eget kontor för första gången i mitt liv. Dessvärre är det oerhört orangefärgat. 
 
Blev någon av dina vänner föräldrar?
Nej. (Skriver jag med lätt stress över att jag ska ha glömt någon.)
 
Datum att minnas från 2019
Mellantösens 18-årsdag i mars, förstås.
Lillan slutade grundskolan och började gymnasiet. 
 
Dog någon närstående?
Alla nära familjemedlemmar är fortfarande vid liv, men en av mina farbröder gick bort och det känns fel att den generationen börjar tunnas ut. Han var föralldel inte så ung, men ändå.   
 
Vilka länder besökte du?
Jag har hållt mig inom rikets gränser i år, men besökt Dalarna (go'a vänner), Stockholm (en gång på jobbkonferens, en gång på Lauren Daigle-konsert. Vilken konsert!), Malmö (skjutsade sonen över dagen), Rörö (förstås), Gullbranna (novembermöte) och andra fina platser i Sverige. 
 
Bästa köpet?
Det är ju så svårt att komma ihåg vad man har köpt! På Vete-katten i Stockholm åt jag en Manjari Dôme, för den mindes jag att jag tyckte om en annan gång, och hjälpane mig - det var så gott att ögonen tårades! Så det får väl räknas som ett bra köp, ändå. 
 
Gjorde något dig riktigt glad?
Minns ni alla fjärilar i somras? Det var utöver det vanliga, eller hur? 
 
Har du saknat något år 2019 som du vill ha 2020?
Körsång har jag saknat, minsann. Får se om jag gör något åt det.  
 
Vad önskar du att du hade gjort mer?
Sovit! Jag har en otrevlig, ofrivillig vana att ligga vaken timmavis mitt i natten flera nätter i veckan. Som väl är stressar det mig inte så mycket längre, jag vet att dagen kommer att gå bra ändå, men nog vore det skönare att sova alltid! 
 
Vad hade du velat göra mindre?
Förutom att ligga vaken på natten och tänka på allt och inget - och det har jag ju liksom redan skrivit - kommer jag inte på något särskilt. 
 
Favoritprogram på TV  datorn?
Hmm... Jag gillar följande serier: 
Big Bang Theory, Scorpion, Downton Abbey, Crazy Ex-Girlfriend, Unbreakable Kimmy Schmidt, The Crown och Gilmore Girls. Bland annat. 
 
Bästa boken i år?
Pastor Viveka-böckerna gillade jag, och för närvarande läser jag Backmans Björnstads-böcker och gillar dem med. I övrigt minns jag i vanlig ordning inte vad jag har läst. Skön avslappningsläsning är Damernas detektivbyrå (läser några varje sommar), Francine Rivers böcker är alltid läsvärda och i kategorin moderna ungdomsböcker gillar jag dem som Marie Lu skriver.  
 
Största musikaliska upptäckten?
Upptäckt och upptäckt, men det är något visst med livemusik. Lauren Daigle på Debazer i Stockholm, som sagt och Oliver! på Göteborgsoperan (skolföreställning med SFI). Olika upplevelser, båda fina minnen.   
 
Största framgången på jobbet 2019?
Att lyckas avsluta ett jobb på ett snyggt sätt, att komma in i det nya hyfsat smidigt. 
 
Störst framgång privat?
Hur mäter man det? Vad är det ens? Kanske det här: 
Jag har upptäckt en sak som jag inte visste förut. Tydligen är jag något av en optimist. Jag slutar aldrig hoppas att saker och ting ska gå bra, för jag har liksom för mig att det mesta brukar bli bra på det ena eller andra sättet i slutändan. Så gör jag fortfarande, det är min ryggmärgsreaktion och det mår man väl bra av? Så alltså: En privat framgång är att jag fortfarande är optimist. 
(Om det nu kan kallas framgång att inte backa.)
 
Största misstaget?
Vad vet jag. Jag gör ju sönder saker med jämna mellanrum, tyvärr, oftast för att jag tappar. 
 
Har du varit gladare eller ledsnare än tidigare år?
Jämfört med förra året: gladare, vill jag säga. 
 
Vad spenderade du mest pengar på?
Det vet jag inte, vilket väl betyder att vi inte har gjort några stora investeringar i år. Bilen är ju rätt ny, så den håller ihop än. Huset är betydligt äldre, så det får vi fila lite på ibland. Igår försökte jag till exempel köpa en ny toalettdörr. Den gamla gick så vansinnigt i baklås att dottern fick lov att sparka sönder den för att komma ut. Bygghandeln var dock stängd för inventering, så vi får klara oss med draperi framför dörröppningen ett par dagar till. Det skyddar mot insyn, men lämnar en del i övrigt att önska vad gäller skydd för övriga sinnen.  
 
 
Något du önskade dig och fick?
Ett kaleidoskop! Jag fick ett ryck och önskade mig ett till jul. Min kära make lyckades inte hitta något att köpa (På leksaksaffärerna visste de inte ens vad ett kaleidoskop är. Vart är världen på väg?) så han gjorde ett med viss assistens av en glasmästare. Det ni! 
 
Jag är frisk, det är inte oviktigt. Efter den vanliga mammografiundersökningen fick jag komma tillbaka och ta fler prover. Jag hann tänka ganska mycket på de få dagarna från det att kallelsen till ny undersökning kom tills dess att provsvaren kom. Dock var det ingen fara och snabbt kändes livet självklart igen. Det är lyxigt när livet är självklart. 
 
Något du önskade dig men inte fick?
Inget särskilt, nej. Det är till att ha det bra, ändå! 
 
Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag jobbade på förmiddagen, och sedan åkte jag hem och firade med hela familjen. Det behövs inga stora kalas när det är 44 man fyller, men det är trivsamt att bli lite uppmärksammad, sådär. 
 
Något som skulle ha gjort året bättre?
Minns jag helt fel, eller hade det inte kunnat vara lite fler varma dagar i somras? 
Lillskruttan fick veta att hon är glutenintolerant (precis som storasyster), och hur det nu är så begränsar det henne litegrann. Å andra sidan har hon mer energi nu, så det ska nog bli bra när hon har vant sig. 
Vi tog en vecka efter att beskedet kommit och åt alla gluten-favoriter en sista gång. Lite sorgligt, i all sin knäpphet. 
 
Vad fick dig att må bra?
Jag har promenerat galet mycket i år. Med start någon gång i mars och fram till oktober gick jag 10 000 steg så gott som varje dag, sedan drog jag ner till 8000 för att hinna innan det blev mörkt. I december fick jag dock lägga hela stegräknandet på hyllan - det blev för mycket att orka och hinna med. Jag hoppas dock vara igång snart igen, även om det inte är så inspirerande just de här grå dagarna. 
  
Vem saknade du?
Tänk, jag kommer inte på någon! En sådan ensamvarg jag är!  
 
Vilka var de bästa nya människorna du träffade?
Maken predikar här och där runtom i bygden och jag följer nästan alltid med, så vi träffar nya människor och är med på gudstjänster i olika sammanhang ganska ofta. Det är trivsamt! 
 
Vad är du mest stolt över?
Att det går såpass bra på nya jobbet, tror jag. 
 
Vad är din högsta önskan just nu?
Att de jag älskar ska ha en vardag som de trivs och mår bra i. 
 
Vad vill du göra annorlunda nästa år?
Jag funderar på att disciplinera mig litegrann och skriva mer. Det är snudd på att jag funderar på att göra det till ett nyårslöfte, men jag vet inte om jag törs. Måstandet har en tendens att ta död på glädjen. Vi får se. 
 
Det var det, det. 
Gott nytt år!

Nytt

Igår avslutade jag min sista egna Startgrupp. Jag har gjort ett litet överslag och tror att jag har haft minst 40 st Startgrupper över åren, så det är känns ju lite overkligt. Nästa grupp är jag med och startar upp, men sedan drar jag vidare. De närmaste veckorna är tänkta att se ut så här: 
Först vikarierar jag en vecka för en kollega som är på lov. Sedan har jag lov en vecka, men då är jag med på en del aktiviteter på folkhögskolan - ska bl.a. till Stockholm på folkbildningsdagar och träffa styrelsen m.m. Bli lite insatt, liksom. Veckan därpå jobbar jag min sista vecka på SFI, och då tror jag att det blir överlämning för hela slanten. Och sedan drar det nya igång på riktigt. Några lite splittrade veckor jag har framför mig, men jag tror att det blir bra.
 
Här hemma håller vi på att vänja oss vid tanken på att minstingen (som förvisso inte är så liten längre) är glutenintolerant, precis som storasyster. Beskedet kom i början av veckan, men vi väntar några dagar med att gå över till glutenfri kost så att hon hinner pricka av sin lista med saker hon vill äta en sista gång. Det är en sympatisk men ledsam lista, får jag säga. Det allra mesta går att få tag på glutenfria varianter av, men än så länge hör inte doughnuts eller Burger Kings Chicken royale dit. Å andra sidan har utbudet av glutenfritt ökat galet mycket sedan storasyster fick sin diagnos för femton år sedan, och det finns inget som tyder på att det ska sluta komma nya produkter, så vi hoppas! Och framförallt hoppas vi förstås att hon ska känna en märkbar förbättring i sitt mående så att det liksom blir värt att avstå och krångla. 

Raksträcka

Det rullar på i full fart, livet och allting. Jag jobbar på och hinner bara tänka lite på att det inte är så långt kvar. Det är mycket av det gamla vanliga som ska göras, men inte bara. Förra veckan var vi på bokmässan och i tisdags var vi på Göteborgsoperan med eleverna och såg musikalen Oliver. Det var otroligt roligt och jag går fortfarande och nynnar på sångerna ur den. Men det nya pockar också på uppmärksamhet - igår var jag en sväng på folkhögskolan och hälsade på kollegorna där, och på novemberlovet ska jag åka med dem till Stockholm på folkhögskoledagar. Det kommer vara massor av nytt att sätta sig in i, så jag försöker tjuvstarta lite - när orken räcker, då och då. I ärlighetens namn har jag inte fått så mycket gjort i den vägen... Det rullar som sagt på i full fart!
 
 

Hösttermin

Nu har jag varit tillbaka på jobbet i en och en halv vecka, och det går så bra så - även om det är trist att tiden och orken inte räcker mycket längre än till just jobbet. Under sommaren som gick har jag råkat skaffa mig ett nytt jobb (jag börjar i november), så jag förbereder mig för överlämning av det jag håller på med nu. Strukturerar så att någon annan kan förstå, slänger sådant som jag har sparat "utifallatt" och blir vemodig när jag inser att jag gör saker för sista gången. Det är ändå drygt tio år jag har varit på min nuvarande arbetsplats, utvecklat och utvecklats... På ett nytt sätt håller jag på att inse att mitt arbete skiljer sig från mina kollegors på flera områden, och att det faktiskt bara är jag som har vissa arbetsuppgifter. Det vill till att jag får till överlämningen! Nå, jag har ett par månader på mig både att vara nostalgisk och att organisera, så jag ska nog bli trött på det också.
 
I november är det dags för mig att återvända till folkbildningens ljuva värld, den som jag ursprungligen lärarexaminerades för att verka inom och drömde om att tillhöra. Sedan blev det SFI istället, och det har varit bra, men nu kallar folkhögskolan alltså igen. Borås folkhögskola, närmare bestämt. Jag får väl återkomma när jag faktiskt är på plats, nu är det mest gissningar och grubbel och förväntan för hela slanten...
 
Det artar sig alltså till en ovanligt spännande hösttermin för en annan! Förstås har jag inlett den med att gå ut i skogen och ta kort på svampar. Vissa saker får man ju ändå hålla fast vid. 
 
 
 

Fjäril VI

Så för att påminna mig om sommardagar, behovet av fladder och att det blir bra så småningom, och för att jag tycker att det är fint, sitter nu en fjäril på min axel, gömd i hårsvallet. Så kan det gå.

Fjäril V (fotobomb)

Slutligen - de är ju så fina (och tacksamma att fotografera)! 
 
  
   
   
   
 
Bilderna blir större om du klickar på dem - alla utan den blå med påfågelögat, av någon orsak. Nr 5 är min personliga favorit. Jag är ganska säker på att det är en av alla de tistelfjärilar som livat upp svenska sommarängar som aldrig förr detta år. Därnäst tror jag att jag röstar på den första bilden - nässelfjärilen på det solvarma gruset - och den sista, med påfågelsögat på tisteln för att det är något med färgen. Å andra sidan är ju den svarta lite cool, och den nere till vänster som gömmer sig i gräset är mysig, och den lilla försynta på andra bilden är också rar. Finns det någon bild du tycker om?

Fjäril IV

Det här är något av en parantes i fjärilssammanhanget egentligen, men ändå. 
 
Denna fjäril, just här med en smula sorgsen uppsyn, heter kärrguldvinge. Jag tycker att det är trevligt att det finns guldvingar som lyser upp kärr. Varför inte, liksom? Där behövs det eventuellt bättre än på blomsterängar eller i jordgubbsland. 
 
Jag funderar på andra sammansättningar man skulle kunna göra för att ge lite skimmer åt platser man inte i första hand förknippar med glitter och glans. 
Soptippslilja.
Slumängel. 
Toalettiara.
Fyll gärna på! 

Fjäril III

Och så är det det här med förpuppningen. Metamorfosen. Undret som sker i det fördolda. Hur blir det en fjäril av en larv? Hur kan det vara inte bara möjligt eller troligt, utan något som har hänt med varendaste fjäril vi ser fladdra förbi och varendaste fjäril ingen någonsin får syn på?
 
Puppor är inte snygga. Vissna löv och skräp ser de ut som, och det är väl listigt förstås, så att de får vara ifred från hungriga fåglar. Inte har jag kort på någon, för jag lägger inte märke till dem där de hänger och bidar sin tid. Jag undrar hur det är inne i puppan. Gör det ont att få vingar, känselspröt och ben? I Illustrerad vetenskap läser jag att puppstadiet varar mellan tio dagar och tre år. Tio dagar är sjukt lite med tanke på allt som ska hända, men tre år känns smärsamt länge att vänta på att få krypa ut och börja sitt nya liv. Vilket är värst, tro? Så småningom är vilotiden, förvandlingstiden iallafall över, och resultatet är sagolikt och underbart. 
 
Förstås gör jag paralleller till våra liv. Det kommer perioder som är mörka, tunga, smärtsamma -  hopplösa. Då hoppas jag att det är puppstadiet som pågår. Rätt som det är - om tio dagar eller om tre år - är förpuppningen färdig och något nytt kan ta vid. Världen öppnar sig igen, och jag kanske inte har fått vingar, men sommarvinden smeker och färgerna sprakar...  Så jag tycker om fjärilar. Det kan se ut som skräp ett tag, men det behöver inte vara slutet, och det behöver jag påminnas om ibland.  
 
Inte så olikt påskevangeliet, när man tänker på saken. 
 
(Om jag vore fjäril hade jag velat ha randiga känselspröt. Just saying!)

RSS 2.0