SAOL

Äntligen finns saol på nätet!

Stefan Andhé, som jag tycker mycket om att läsa, anser att SAOL är en dålig bok som man inte ska bry sig om. Vore jag författare skulle jag också unna mig att tycka det, men nu är jag svensklärare, och som sådan är det ytterst praktiskt att snabbt kunna kontrollera stavningen när man skriver något jobbrelaterat. Imagen bör man hålla på!

Och ja, image i bestämd form heter imagen. Jag kollade just.


Läsa

Att kunna läsa är stort. Hur stort och fantastiskt det är blir man påmind om när man har den stora förmånen att sitta vid ett barns sida när det plötsligt knäcker koden. Det är så ljuvligt när det händer! Jag tycker det är så roligt att lära mina barn att läsa, att jag ogärna unnar skolan den undervisningen. Det är helt okej att de övar skrivstil och Sveriges geografi i skolan, men läsa... Dessbättre lärde sig mina två största barn att läsa innan skolan ens hann försöka, så det fick jag vara med om. Idag tog lillan ett stort steg närmare läsningen, och återigen hade jag turen att vara med när det hände.
 
Vi läser mycket i vår familj (igår var sonen på biblioteket och plöjde Bamsetidningar i ungefär tre timmar!) och det bidrar säkert till att läsning ska framstå som precis så mystiskt och åtråvärt som det faktiskt är. Inte underligt då att det är ren glädje att för första gången kunna ljuda ihop orden själv.

Det är förstås långt ifrån ljudning av okomplicerade ord som "sol" och "kram" till att kunna läsa en bok själv, men
 
                              Även en färd på tusen mil börjar med ett enda steg.



Och det gäller ju inte bara läsning.

Villekulla

Igår upptäckte jag ett fantastiskt café, som det är så gott som min plikt som emmakaka att tipsa om:
Café Villekulla i Göteborg. Inredningen är som i en saga av den gamla typen - belamrad, rörig, detaljrik och oerhört charmig. Och menyn: Kakbuffé! Missa för allt i världen inte deras cheesecake, och gör inte samma misstag som jag. Jag sparade den till sist, men med blåbärspaj, tiramisukaka, äppelpaj, kärleksmums och äppelkaka i magen blev jag tvungen att lämna sista tuggorna på tallriken. Närmast ett brott.
 
I övrigt utnyttjar vi vår barnvaktshelg till strosande, minigolf, konstmuseum, saluhall och prat. Tänk,vi har hunnit småprata, och inte bara överfört viktig information om det för dagen aktuella. Härligt!

Så småningom får jag kanske möjlighet att visa ett par bilder från vår sköna helg.

Förståelse

Jag har upptäckt något stort. Linus på linjen säger faktiskt helt riktiga och någorlunda begripliga ord! Iallafall om man kan italienska. Ja, i ärlighetens namn vet jag ju inte om orden är begripliga eftersom jag inte kan italienska, men det är antagbart. Tänk va', han inte bara låter, han talar också!

 

Varje dag stöter vi på språkproblem i klassrummet. Idag ville någon veta det svenska namnet på en frukt som på arabiska heter "myshmysh". (Stavningen är fullständigt godtycklig och ordet läses helt oarabiskt från vänster till höger.) Det var ett väldigt gissande, beskrivande och lexikonbläddrande innan vi kom fram till att den sökta frukten var aprikos. Innan dess ekade salen av myshmysh. Det lät jätteskojigt, faktiskt.

Det är sannerligen inte lätt, det där med språk. Nog klarar man av Linus på linjen utan att förstå ett spår italienska, men när det kommer till annat än känslor och påtagliga saker som plötsliga stup, räcker det inte längre med bara tonfall och skiftande färger. Tyvärr. Eller inte, kanske, för språk är ändå ett fantastiskt och fascinerande påhitt.

Månne ska jag återkomma till detta en dag när sängen är något mindre lockande...

Intryck

Igår somnade jag framför en film. Jag vet att det inte låter remarkabelt, men det händer ytterst sällan att jag gör det - jag är nog för nyfiken. Igår vann dock tröttheten över nyfikenheten, och jag fick ge upp och gå till sängs. Mina dagar fyller mig med intryck, och tiden räcker inte riktigt till för att smälta dem alla. Således däckar jag på kvällen, och idag var jag på god väg att göra detsamma på personalmötet. Det är väl att såpass lite av arbetstiden består av personalmöten!

I övrigt är det skönt att upptäcka att jag klarar av mitt jobb tillräckligt bra, och det är också skönt att tänka på att svärmor har erbjudit sig att ta hand om barnen i helgen, så att jag och maken kan hitta på något tillsammans.

Tro

I vår kyrka har vi en slags vittnesbördsstafett under temat "Min väg till Gud". Imorgon är det jag som ska berätta om hur det kommer sig att jag är kristen, så den här veckan har jag förstås funderat på det där. Jag brukar tycka mycket om det inslaget i gudstjänsten, och det skulle vara roligt att kunna berätta något gripande / häftigt / oväntat. Å andra sidan känns det inte som ett bra tillfälle att frisera sanningen. Och vad vet jag, kanske min berättelse är givande för någon annan i all sin enkelhet.

Den är så här: Jag har alltid trott på Gud och kan inte låta bli ens när jag försöker. Jag är impregnerad med tro. Jag vet inte varför det är så med mig, eftersom det uppenbarligen inte är en naturlig följd av att ha kristna föräldrar och vara mer eller mindre uppvuxen i kyrkans barn- och ungdomsgrupper. Men för mig är Guds existens så oerhört självklar; den går inte att tänka bort. Däremot händer det att jag funderar på ifall Gud känner igen sig i min bild av Honom, och oftare undrar jag över var jag står i förhållande till Honom. Sådana grubblerier uppstår dock sällan eller aldrig i krisperioder, utan tycks vara mer av ett lyxproblem. När det verkligen gäller, då bär det helt enkelt.

Om du kommer imorgon, kan du passa på att ta dig en powernap när jag pratar, för så värst mycket mer än det där kommer jag nog inte att säga.

Test

Då och då faller jag för att göra personlighetstester på Facebook. Hittills har jag blivit
- bara tråkig     (Vad är det för fel på dig-testet)
- Barbabok     (Vem är du i Barbapapafamiljen-testet)
- Hermione     (Vilken Harry Potter-karaktär är du-testet)
- Elia     (Vilken biblisk person är du-testet)
- 60 år     (Vilken är din mentala ålder-testet)
- Muminmamman     (Vilken muminkaraktär är du-testet)
- Malin     (Vem är du i Saltkråkan-testet, fast jag försökte bli Melker)
- född till hjälte     (What are you born to do-testet).
- bedömd att ha en bit kvar till att vara bra     (Är du bra-testet)

Jag undrar varför man gör sådana där tester. Titlar som Är du bra?, Hur snygg är du? och Hur mycket väger du? har två effekter: de gör mig lite nyfiken på vilka frågor som ställs (i det senare vore ju t.ex. "vad står det i den lilla rutan vid tårna när du ställer dig på vågen?" relevant) och de får mig att inse att testen möjligen inte är så "scarily accurate" som uppges i inbjudan till dem.  

Nej, vet ni, nu hade jag tänkt skriva något lite djupt om den allmänna förvirringen och självcentreringen som råder i dagens samhälle; att man funderar sig tokig på "vem man egentligen är" och hur man uppfattas av omgivningen, men glömmer att vi finns till för varandra, som gåvor till varandra; att mina styrkor är ett komplement till dina svagheter och vice versa; att det alltid finns någon annan som kan när jag inte förmår, och att det räcker. .....något i den stilen hade jag tänkt, men se, orken tog slut.......
 
Så då får jag, helt enligt det jag just skrev, ta hjälp av någon annan. Jag kan tipsa om Adrian Plass underbara bok En utomjording i St Wilfred, och om Paulus:

1 Kor 12:14-26
    Kroppen består inte av en enda del utan av många. [15] Om foten säger: "Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen", så hör den likafullt till kroppen. [16] Och om örat säger: "Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen", så hör det likafullt till kroppen. [17] Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? [18] Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. [19] Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? [20] Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.
    [21] Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", och inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." [22] Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, [23] och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, [24] något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, [25] för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. [26] Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.


 

Kanske skulle man göra ett "Vilken kroppsdel är du-test". ...eller missförstod jag månne textens poäng nu? 

Trivas

Jag gör framsteg. Idag tog jag mig in i klassrum på egen hand och lärde mig att uttala några namn.
Det ska nog gå bra det här!

 

Och gör det inte det,
så gick bilen iallafall
igenom besiktningen

och på bordet står en ko
med punkig tussilagofrisyr.
Bara en så'n sak!









Lärare

Så var man lärare då. Med egen klass. Jag kan inte ens släppa in den i klassrummet än, för mitt nyckelkort fungerar inte, och jag kan inte en handfull av namnen, men lärare är jag. Just nu håller jag på att baka en tigerkaka, för imorgon ska klassen ha ett litet knytkalas för att fira påsken. Borde kanske ha kommit på något mer traditionell svenskt, men så var det det där med tid och ork. Och tigerkaka är iallafall mer svenskt än vad det är arabiskt. Eller?

Förresten kommer jag, som är utan erfarenhet och inte utbildad för exakt det jag jobbar med, få högre månadslön än maken, som är betydligt mer meriterad inom sitt område. Det skulle man kunna uppröras över, men jag tycker nog snarast att det är lite kul...


Burk 6



Jag tyckte att det var dags för en burk av modernare snitt. Denna är en gåva från min faster, och borde förstås innehålla tepåsar. Vi är dock inga flitiga användare av sådana, utan föredrar "fnas-te".

När vi var i London, min lagvigde och jag, var ett av våra planerade besöksmål Twinings butik - England är ju te, så det kändes relevant. Dessvärre hade de stängt när vi kom dit. Utanpå var dock butiken fin:

Ovanför dörren   Gatstenen framför dörren


...och imorgon börjar jag jobba, så vi får se när jag tar mig tid för detta igen. Så vet ni om det dröjer...

Påskägg

I år fick jag ett påskägg - ett stort! ...ja, det blir liksom stort om det ska fyllas med kakor, och det är så maken gör eftersom han känner mig rättså bra vid det här laget. 
   
Förutom chokladdoppade chocolate chip cookies och
chokladskorpor innehöll ägget även blåbärs-curd!


Jag har inte hunnit smaka än, men roas en del av dess innehållsförteckning:


Bortsett från särskrivningar och omotiverade versaler - ni ser väl själva på burkens storlek att den knappast kan innehålla hela ägg. Ärligt talat tycker jag allt att det är lika bra; det låter faktiskt ändå inte vidare gott!

Tips

Titta gärna in på makens blogg  idag. Där finns ett filmklipp som får både honom och mig att gråta. En lite rolig sak är att vi associerar helt olika till klippet - han, pastorn, tänker på vad Gud gör för sina barn, och jag, modern, funderar på vad jag skulle vara beredd på att göra för mina barn... Ganska säker på att Ironman inte hör dit. (Se filmen så förstår ni vad jag menar!)

Glad påsk!

Jag vill bara, i all korthet, tipsa om olika sätt att högtidlighålla påsken.
 
1. Fira påsk i pingst som vår kyrkas o så fyndiga slogan säger.
Det väl valda temat är En för alla - alla för en.

2. Besök världens största påskägg,
tillverkat i Belgien av 1950 kg choklad, 8,32 m högt! 

3. Sticka något fint. Ägg, t.ex.

(Om du blir sugen, finns instruktioner här:
loomlady.blogspot.com/.../easter-egg-reborn.html.)

SM-guld...

...SM-guld, SM-guld!
SM-guld, SM-guld, SM-guuld!
SM-guld, SM-guld, SM-guld!
SM-guuld, SM-guld!


Skyldig

Det var jag. På den i min tanke sammanställda listan av misstänkta, stod mitt namn längst ner inom parantes. Ändå var det jag.

Det var i min ficka de saknade pusselbitarna återfanns. Alla tre.

Vad ska jag säga? Ursäkta alla oskyldigt anklagade!

...nu rörde det sig föralldel inte om något grovt eller medvetet brott, och dessutom är saken nu utredd och bitarna på plats. Men ändå. Varför utgå från att jag själv inte kan vara klantig, disträ, glömsk eller slarvig? Jag borde ju ha lärt mig något av de gånger jag låtit bli att följa vägbeskrivningar, när jag trott att uppgiftslämnaren möjligen kan ha glömt någon detalj och förmodligen inte riktigt menade det den sa... Behöver jag säga att det inte är ett bra sätt att förhålla sig till vägbeskrivningar? En bättre modell är att ha tilltro till att de allra flesta faktiskt vet var de bor.

Jag tror att jag blir bättre på att vara öppen för att jag kan ha fel. Kanske jag rentav ska ta mig en funderare över en gammal dispyt - den första jag och min make hade. Det inträffade på den tiden när det inte fanns i mitt sinne att han en gång skulle bli min äkta hälft, och när kameror behövde film. I korthet handlade den om en dubbelexponerad film och huruvida det mest logiska var att jag hade begått ett misstag eller att det var fel på kameran. Gissa vilken min ståndpunkt var... 

Å andra sidan lär ju inte en gammal skrotad kamera lida av att vara vidhäftad med skuld, så jag tror att jag håller fast vid min version ett tag till. Idag får det räcka med tyngden av pusselbitsdramat! 

Skönt

Det här är en skön dag! Förmiddagen ägnade maken, sonen och jag åt ett 1000-bitarspussel, som visade sig vara ett 1000-minus-3-bitarspussel... Sedan gick jag och barnen en sväng till biblioteket, så de var sysselsatta medan vi ordnade middagen: grillad kyckling och hasselbackspotatis. Denna vårsoliga dag passade verkligen för årets första grillning! På eftermiddagen har jag promenerat lite för mig själv i sta'n, och bl.a. inhandlat ett par solglasögon som, till skillnad från de gamla, inte trillar av hela tiden. Strax ska maken och jag sjunka ner framför Mamma Mia, och mitt största problem är att jag inte har kommit på vad jag ska småäta på medan vi ser filmen.
Visst har vi det bra!

Gästskribent

Dagens inlägg skrivs av Ellika, 8 år.


Mitt favorit djur är hästar och mina favorit böcker är Sigge.Han är en shetlands ponny.


Burk 5

Som den trogna läsare av min blogg som mamma är, har hon påmints om min burkmani, och förra veckan förärades jag mormors skorpburk. Jag minns inte mycket av mormor, men jag tror att mitt ständiga sötsug åtminstone delvis är ett arv från henne. Iallafall inkluderar de få minnen jag har bakning, godis och läsk. Och klädnypor, faktiskt, men det är en annan historia. Därför känns det helt följdriktigt att mamma fyllt burken med kolasnitt segare än jag någonsin lyckats göra dem.



Svärmormor har en fantastisk vällingburk från 50-talet stående i sitt kök. Tänk om jag skulle tipsa henne om min blogg...


Jobb

Tänk, anställningsintervjun igår resulterade i att jag idag erbjudits en heltidsanställning terminen ut! Jag tackade ja förstås, lätt överrumplad, lite glad men framförallt nervös. Jag har hela tiden en känsla av att jag lyckats föra någon bakom ljuset och framstå som mycket kunnigare och proffsigare än jag är. Samtidigt är det ett jobb jag gärna vill ha, och som jag tror att jag skulle trivas med och kunna bli bra på så småningom - bara de inte hoppas att jag ska utföra stordåd på en gång...

Det är väl att jag har påsklovet på mig att smälta det nya - och att övertyga barnen om att det är en bra sak att mamma har fått jobb. När jag nämnde att vi kanske skulle ta och fira på något sätt, ekade en av mina skruttar med mycket tvivel i rösten "Fira???" Och det är klart, för dem är det väl självklart att man hellre vill ha mamma hemma jämt, än att några diffusa räkningar ska kunna betalas. Tänk om det vore så enkelt!

Äsch, nu blev jag ju alldeles grubblig; det här är ju en kväll att fira egentligen!
Hurra! Jag valde faktiskt rätt bransch!

På språng

Idag flänger jag igen.
Först: Intervju i Ulricehamn
Sedan: Skynda hem för att hinna lämna bilen innan bussen gick (Tack, förresten, alla medtrafikanter som hindrade mig från att köra för fort genom att ligga framför mig, något under hastighetsbegränsningen...)
Och: Två dubbellektioner
Plus: Påskfest för hela familjen på dotterns kör
Nu: Sitter ner en liten stund
Snart: Tjejkväll

Jomen. Varför inte ta allt på en gång?

Vår

Härliga vårtecken denna första aprildag:


Fika på verandan - eller "mirandan" som minstingen säger...


Krokusarna blommar i skogsbrynet...                        ...och på skolgården spelas det fotboll.



Sist men inte minst: Pelargonen skjuter nya skott.

Disträ

För den som känner sig lite bakom eller förvirrad ibland, kan det möjligen vara en tröst att titta in på http://failblog.org.
Du är inte ensam. Inte jag heller.




RSS 2.0