Tid

Ett experiment pågår. Min världsomvälvande teori är att saker som får ta tid ger en större upplevelse. Sålunda har jag sett Stolthet och fördom - både filmen (2h 2min) och tv-serien (5h 27min) - och ska nu ge mig i kast med att läsa boken igen. Hur lång tid det tar vet jag inte, men jag läser på engelska, så det är inte otroligt att det bräcker tv-serien. Frågan lyder: Vilken är bäst? Det finns förstås andra saker som spelar in än tidsåtgången - fotot i filmen är t.ex. fantastiskt, vilket man näppeligen kan säga om det i varken tv-serien eller boken - men sådana parametrar gör bara det hela mer spännande.

Jag tycker att det är lite besvärligt att så mycket ska gå fort, fastän jag själv är en ganska hastig människa (möjligen beroende på vem man jämför med). T.ex. tror jag stenhårt på att allt äkta lärande måste få ta tid. Tyvärr ser inte skolan ut så idag, möjligen bortsett från på folkhögskolor, men t.o.m. på dem ruckar man på sådana principer på de allmänna linjerna till förmån för kursplansanpassningar. Trist, och en förlust för lärandet!

Nåväl, nu ska här grävas reda på Pride and prejudice i bokhyllan, så återkommer jag med rapport om några försjunkna bussresor!

Falla

Strukturer och vanor, det är grejor, det! Ibland kan jag fundera på ifall jag har drag av autism - jag gillar att veta vad som ska hända, och var t.ex. inte särskilt förtjust när vi i skolan gjorde utflykter som rubbade på det invanda. Med åren har jag dock lärt mig att jag fixar att ta dagen som den kommer, och lider inte ens alltid av nya, obekanta situationer. Dock känns det som att jag för närvarande tar steg ut i det okända nästan varje dag, och det är för mycket. Det skulle vara skönt att ha blivit rutinerad som lärare; att ha erfarenheter att falla tillbaka på.

Men tar jag mig igenom detta första år, då klarar jag vad som helst sedan!


Nej tack, inte varje dag.


Tro

Om man inte räknar med detta blogginlägg, har jag skrivit 161 stycken. Av dem finns det absoluta flertalet under kategorin "allmänt", 21 kategoriseras "barn" och 14 "burkar". Under kategorin "Gud & Jesus & så'nt" finns blott sju inlägg. Det blir var 23:e inlägg i snitt, alltså mellan 4 och 5%. En ganska liten andel, om man tänker att Gud är tillvarons centrum och huvudperson. Det tål att tänka på.

En snabb analys av varför jag inte skriver mer om min tro, ger tre orsaker:
1. Jag tänker en hel del på annat också...
2. Jag vill gärna föra samtal om tron, ha en dialog - att uttrycka sig i skrift till okända läsare är svårt!
3. Jag funderar och tampas en del med tron och Gud just nu, och det känns alltför privat för bloggosfären.

Men jag tycker att det är viktigt, och jag önskar att Jesus syns genom mig även när jag inte pratar eller skriver om honom.
Så var det med den saken!


Citat

Ville bara citera makens blogg. Han skriver (om mig):

en fantastisk fru - snyggare för varje år, smartare än man e själv, med ordning på det mesta, och som alltid klarar mer än hon tror

Tänk va', att man kan ha det så bra, vara älskad!

Pavarotti

Min musiksmak är ganska enkel. Jag tycker om det som får mig att rysa av välbehag; det som riktigt suger tag i mig; det som gör mig glad eller vemodig. Helt enkelt. På senare tid verkar jag kunna räkna dit en kategori som tidigare lämnat mig oberördt - opera. Maken gav upp sina försök att skola mig i opera för många år sedan (jag vet inte varför han inte gjort detsamma när det gäller metal), men nu, plötsligt, får jag gåshud när jag hör Paul Potts eller Malena Ernman. Frågan är om det krävs ett tävlingsmoment för att jag ska fastna, eller om min smak har breddats, mognat eller förädlats. För att ta reda på det experimenterar jag, och nu går Pavarottisamlingen i stereon. Än så länge är jag ganska oberörd, så förmodligen är jag lika enkel som förr och inte ett dugg breddad, mognad eller förädlad. Håhåjaja.

Böljande

Snubblade på denna underbara bild, "Höst i böljande landskap", av Brita Holid Fastlund.
Visst blir man glad?!

(från http://www.konstruntsiljan.org)

Helg

Helgen var tänkt att bjuda på tillfällen att skriva inspirerande inlägg på bloggen, men ack! De stunder jag fått över har jag sovit - vem vet, kanske världen blev bättre av det än av de planerade klokheterna.


Burk 14


Ja, bilden kanske ser lite bekant ut, men idag upptäckte jag att jag visst har två! Förmodligen har jag haft det i rätt många år - sisådär tjugo stycken - utan att veta om det. Skumt. I den här är det te.

Alltså: Jag använder båda burkarna, jag har packat med dem i ett antal flyttar, båda står framme, men jag visste inte att det fanns två. Undrar vad jag upptäcker härnäst. Kanske har vi ett par identiska hörnsoffor i olika rum, som jag sitter i då och då men liksom ändå inte riktigt har lagt märke till? Och hur många barn har jag egentligen? Bäst att gå och räkna efter!

Burk 13

I pappas ostaffär såldes få saker som tilltalade mig som liten flicka, men det fanns några stycken: Krämbullar, kiwimarmelad och i mina, av 80-talet förvridna ögon, sjusärdeles vackra te-burkar. Som den här.

Jag är inte helt säker, men det kan vara den första burk jag förälskade mig i. Den har aldrig varit fylld med te-fnas, utan är tillägnad smycken som är moderna igen, men som jag inte bär eftersom jag har lämnat de rosa plastkulornas årtionde bakom mig. Och eftersom mina armar inte är sjuårssmala längre.

.


Malplacé

Väcktes 05:30 ur en dröm där jag som bäst kräktes, insåg att jag inte var sjuk och att jag måste gå upp.
Tog mig igenom en rörig arbetsdag med nervös mage och lätt huvudvärk.
Undrar igen - varför tror jag att jag ska vara lärare?

Likt en nyckelpiga som halkar runt på en boj bland vågorna.

Sådana kan måndagar i början av terminen vara.
Så att det skulle vara skönt att lätta på skalet, breda ut vingarna och hitta hem.
Det är väl att det finns andra dagar också.

Sjöbo-Nääs

Alldeles strax ska jag åka dit där man kan ta bilder som dem nedan, åtminstone dagar som inte är regntunga som denna. I morse hörde jag på radion, att i Linköping regnar det c:a 550 mm per år, men i Borås är siffran 1000 mm. Det är möjligt att jag minns fel, för det var trots allt morgon, men nog kan man undra: VARFÖR bor jag här?

 

Bilder

Här kommer en bildkavalkad från några av sommarens äventyr och festligheter!
(Vill du se bilderna större, är det bara att klicka på dem.)

   
Lillan fyllde år...

  
...och det gjorde Storan också.

  
Svärmor bjöd på sommarens godaste glass.

       
Leksands sommarland var härligt...

      
...men jag hade träningsvärk efteråt!

       
Modernt sommarnöje...............och lite mer gammaldags.



Kul

Jag kör alltid för fort, för då blir man inte lika arg om man får fortkörningsböter. Om man en gång råkar missa hastighetsbegränsningen och åker dit den gången känns det jättejobbigt, men om man alltid ligger över gränsen, kan man tänka "haha, du skulle bara veta hur många mil jag kört för fort!". Dessutom blir kostnaden för varje fortkörd mil mycket lägre på det sättet.

Det är inte så jag resonerar, men väl en bekant, och det tycker jag är kul.


Fågel

Att krocka med en fågel
är en dålig början på en dag.

Utmaningar

Jag har en termin fylld av utmaningar framför mig. Verkligen.
Men lite skojigt känns det att jag snart har mitt eget skrivbord.
Man är liksom lite mer på riktigt anställd när man kan ta med
kort på familjen och sätta upp mellan datorn och dokument-
samlaren. När ens namn står på dörren till arbetsrummet
och nyckelkortet fungerar. De dagar när lektionerna bara
blir så kallade didaktiska haverier kan jag iallafall sjunka ner
på min egen arbetsplats och hitta mina egna pennor i min
egen skrivbordshurts och tänka att jag är lärare ändå, och
att jag har många dagar på mig att rätta till det som blev fel.


Stolt

Plötsligt gick det!





Visst är det bra gjort; att gång på gång ta sin rädsla vid hornen och till slut bli av med den?!
Det skulle kunna vara så att den ultimata lyckan är att lära sig något som har verkat omöjligt. Det skulle kunna vara så att det är att få hjälpa någon över det oöverstigliga. Hursomhelst är både mor och dotter nöjda ikväll! Att det dessutom faktiskt är roligt att cykla hade hon inte räknat med, sa hon, så det var en oväntad bonus.


Somewhere

Det här...
 


...är något av det vackraste jag vet.
(Fast personligen föredrar jag att blunda och lyssna - musikvideon förtar stämningen lite.)

Halloj

Japp, så är det varmt och soligt igen! Och jag har fått ett gigantiskt fästingbett och en penicillinkur - det är priset man får betala för nyplockade blåbär i frukostflingorna och stekta kantareller på kvällsmatsmackan. Just nu är jag aningens trött, men när (om) orken återkommer hoppas jag kunna visa några bilder från en av de underbara platser där vi tillbringar en del tid om somrarna - vår församlingsgård Sjöbo-Nääs. Vi myser ihop oss i vaktmästarstugan och sköter lite enkla sysslor, och för det får vi semesterliv, gott sällskap, badmöjligheter och naturupplevelser (såväl blåbär som fästingar). Vad bra man kan ha det!

Burk 12

Denna snygging, innehållandes fair trade-kaffe från Löfbergs lila, har en anspråkslös historia: Lidl i Ulricehamn. Den är lika läcker i verkligheten som den är svår att fotografera, ehuru dess yta är av det blankare slaget.

Jag behöver väl inte nämna vilket lag som spelar på Löfbergs Arena?

RSS 2.0