Telefonkö
Såhär säger rösten i luren gång på gång:
"Du behåller din plats i kön."
Men det vill jag ju inte! Jag vill flytta fram i kön!
Klippt
Drygt fem år har gått sen sist, om man inte räknar den gång jag fick toppa honom en centimeter. På den tiden kan man gå från snagg till detta:
Många gånger har han blivit tagen för flicka. Sällan har det bekymrat honom. En period har han haft längst hår i klassen, flickorna inräknat. Det gillade han. Utredning av hårsvallet har orsakat mången tårar och ivriga bedyrande från såväl modern som fadern att trimmern kan lösa problemet på nolltid, men det har inte varit ett gångbart alternativ. Under hösten har dock ett beslut så sakteliga mognat fram hos tioåringen, och nu har vi till slut varit hos frisören.
Det tog en stund. Lillasystrarna hittade serietidningar att försjunka i, tills plötsligt en ny uppenbarelse stod framför dem.
Jag tror att det var mer omvälvande och skrämmande för modern än för honom.
Burkfrossa (23 - 30)
Först ut är en underbar julburk, en födelsedagspresent från mamma. Fylld med kolasnitt, förstås.
Denna söta plåtburk med julkortsmotiv fick jag också av henne, fylld med väldoftande te.
Min kära svägerska utökade mitt förråd med inte mindre än fyra skapelser, med omsorg utvalda för deras oerhörda skönhet. (Eller hur var det nu?)
En sådan här burk är jag ganska säker på att I denna fantastiska skapelse ligger det
jag redan har, fylld med spik. I den nya var det... fortfarande några hembakta saffransskorpor.
kakor! Dock inte så länge till.
Så finurligt har jag mixtrat med bilden, att alla fyra årstidsbilderna syns på en och samma bild. Rena trolleriet! Och i burken var det, just det, kakor.
Grönt gillar jag också, ju, och således var de båda sista burkarna från svägerskan behållare åt gröna halsband. Tackar!
Ytterligare en svägerska åtog sig uppgiften att berika mitt burkbestånd, med denna nya burk i gammal stil (misstänker den underbara Alingsås-boden Balders Hage), fylld med lite av varje. Strumpor med kor på, till exempel. Inte mitt första par, kan jag avslöja.
Ja, kära nå'n. Jag har ju hävdat att jag inte samlar på burkar egentligen, men frågan är om någon tror på mig längre. Tänk om jag inte behövde ha mat i mitt skafferi. Då skulle jag fylla det med burkar, och sedan skulle jag ställa in en pall där och sitta där i dunklet och mysa och äta kakor.
Läsare
Hm. Nu funderar jag på vad jag, lite taktiskt sådär, ska skriva om till nästa jul...
Dopparedan
Det blir inte så mycket datortid dessa juldagar, och det är väl som det ska, men en liten stund så här på kvällningen smyger jag till mig iallafall. Töserna är i säng; make, svärmor och son är i kyrkan för julnattsgudstjänst; svåger med familj är på väg att lägga sig. Maten är lagad och äten, julklapparna är öppnade och julevangeliet läst. Nästan all disk är avklarad och presentpapprena är nerknölade i påsarna i vardagsrummets olika hörn. Och nu tror jag minsann att julnattsfriden kan infinna sig.
Julstök
Och så en paus.
Scen:
Snö dalar ner över ett julfestligt torg, färgas ömsom blå, ömsom violett av strålkastarna. Vaniljdoften från en vagn med brända mandlar slingrar sig fram mellan snöflingorna. Människor rör sig fram och tillbaka, skuggor som inte tycks vara åtskiljbara men som hälsar varandra med glädje. Barn klädda till änglar, herdar, visa män, Josef och Maria strålar och sjunger julens budskap.
Tack för den pausen!
Hederlig
Sexåringen talade om för mig att hon vet att kor finns i fler länder än Sverige, för de är hederliga djur.
"?" sa jag.
Till slut trillade poletten ner - hon pratade om Indiens heliga kor.
Fast hon hade kanske inte så fel från början. Nog är det något hederligt med kor ändå.
Marsipan
Ett urval av barnens verk:
Marsipantomtar i olika varianter
Ett juleljus och Jesusbarnet
En pyttig och enormt söt julkrubba
PS. De små bilderna blir större om du klickar på dem.
Snö
Annars tycker jag faktiskt om snön just nu, och det händer inte alltför ofta. Det krävs nog "bara" att det regnar hela november och är grått två veckor till efter det, för att till och med jag ska uppskatta snön. Den är fin, mjuk, mysig och helt rätt tajmad i år! Men ligger den kvar till slutet av mars ändrar jag mig. Bara så ni vet.
Ukulele
Buss
Ändå, fast busstiderna inte ändrats, missade jag bussen idag. Jag var inte ens sen. Min klocka, min mobil och stationsklockan visade enhetligt att bussen borde stå kvar ett par minuter till och invänta mig, när den istället lämnade stationen. Jag såg när det hände, men brydde mig inte om att springa, eftersom jag ju visste att det inte var avgångstid och inte ville flänga fram över centralen helt i onödan. Bussen skulle säkert bara rulla fram ett par meter, tänkte jag, och strosade vidare. Jo, pyttsan! Nästa buss gick en halvtimma senare, så det blev inte så lång väntetid, men ändå tillräckligt för att maken skulle bli sen till sitt jobb och fick ställa in ett inbokat möte. (Vi har lite knappa marginaler, jag vet, men det är svårt att få ihop det på annat sätt.)
Vore inte det en reform att eftersträva: bussklockor som går rätt? Bit i den, Bryssel!
Mobil
En ny mobil. Det är vad jag väntar på. Hittills har jag klarat mig bra med ärvda mobiler, men den senaste börjar ge upp nu, efter lång och trogen tjänst. Skärmen lyser något slumpmässigt, vilket kan orsaka problem när man t.ex. vill läsa inkomna sms. De två som maken hunnit avverka medan jag har tagit slut på den nästnäst senaste, vill jag inte ärva eftersom de inte fungerar särskilt bra, och dessutom är ganska fula. (Enligt mig.) Men födelsedagen inföll lämpligt när mobilkrånglet nyss börjat, så jag passade på att önska: en inte så stor mobil, med något bättre kamera än den jag har nu, och gärna lite feminin sådär. I efterhand har jag kommit på att stöttålighet borde ha stått på listan också, för tappar gör jag alltsomoftast. Nåja, så här ser den ut, den han fann. Bra funnet, tycker jag.
Men väntar gör jag fortfarande, för det är något med elkedjor och leveranser som bara inte verkar klicka. Å andra sidan kommer jag vara en av de första som har en sådan när den väl kommer, och det kan ju också vara kul ett tag.
Så nu vet ni det. Tekniska prylar intresserar mig inte nämnvärt, så det kan vara enda gången ni får läsa något jag skrivit som handlar explicit om en sådan. Men visst är den snygg?
Pratkvarn
Jag tror att jag pratade enormt mycket när jag var puttefnask, iallafall minns jag tydligt att jag ofta blev tillsagd att vara tyst en stund. Det där har gått i arv - till alla tre, men kanske i allra högst grad till mellanflickan. Idag hade vi en timma för oss själva, som vi ägnade åt julklappsletande till släkten. Det är inte lätt att hänga med och engagera sig i riktigt allt hon hinner säga på en timma, men hon utnyttjar tiden när ingen annan avbryter väl!
Det är bra mysigt med de där stunderna, mellanrummen i vardagen, då man hinner med barnen ett och ett. Även om man måste vila öronen efteråt.
Rost
Nog kan man längta efter dagar
som till sin karaktär är sådana
att
rostiga
vinda
trasiga
skyltar
blir vackra?
Småprat
Häromsistens gjorde jag förresten fel på det motsatta sättet. Jag råkade i hastigheten säga "puss" till mamma när vi avslutade ett telefonsamtal. Det är möjligt att hon liksom studsade till en aning av det också.
Och att jag kom att tänka på det idag, beror förstås på att min kylskåpssmidighet har slagit till igen. Suck. Jaja, det är en dag imorgon också, med tillfälle att lägga eventuella illa-upp-tagningar till rätta, och en ny chans att bete sig som normalt folk...
Såhär
Det som hör till det svåraste när man har mycket att göra, är annars ihågkommandet, har jag märkt. Mina blommor är det som tagit värst stryk i höst, tror jag, helt enkelt för att jag glömmer att vattna dem. Det tar kanske fem minuter att vattna samtliga plantor, så det handlar inte om tidsbrist, bara komihågbrist. Framförallt grämer det mig att jag verkar ha tagit kål på begonian jag fått av hädangångna svärfarmor. Men mina hjärtan på tråd, som kommer från skott ur min brudbukett, lever fortfarande. Bäst jag slutar skriva och går och vattnar medan så ännu är fallet...
Tandläkaren
Att gå till tandläkaren med barnen kan också vara riktigt underhållande. Så var det idag. Sexåringen var glad, nyfiken, sprudlande och utan tillstymmelse till hål. Det svåraste för henne var bestämt att låta bli att prata när tandsköterskan grejade i munnen på henne. Resten av tiden bubblade hon oavbrutet: "Nu äter jag två chokladbitar varje dag från kalendern, men annars får jag bara på lördagar. Vilken fin kanin! Var trycker du för att få vatten i glaset? Vad god den rosa tandkrämen är! Så'n vill jag ha hemma! Vilka fina glasögon! Oj, vad långt ner huvudet åker! Det gjorde lite ont att ta bilderna faktiskt. Jag har två lösa tänder!" Som sagt - det var roligt! Kanske ska jag rentav våga mig dit själv för första gången på några år...
Sömnbrist
Jojomen
Inte trodde jag att mitt förra inlägg skulle få sådan genomslagskraft!
Men inte hade ni behövt lägga ner den helt; det måste vara ett missförstånd.