Drygt fem år har gått sen sist, om man inte räknar den gång jag fick toppa honom en centimeter. På den tiden kan man gå från snagg till detta:
 

Många gånger har han blivit tagen för flicka. Sällan har det bekymrat honom. En period har han haft längst hår i klassen, flickorna inräknat. Det gillade han. Utredning av hårsvallet har orsakat mången tårar och ivriga bedyrande från såväl modern som fadern att trimmern kan lösa problemet på nolltid, men det har inte varit ett gångbart alternativ. Under hösten har dock ett beslut så sakteliga mognat fram hos tioåringen, och nu har vi till slut varit hos frisören.

 
 Det tog en stund. Lillasystrarna hittade serietidningar att försjunka i, tills plötsligt en ny uppenbarelse stod framför dem.





Jag tror att det var mer omvälvande och skrämmande för modern än för honom.