Så här är det: Jag borde fota litegrann för att kunna göra de inlägg jag vill. Jag har nya burkar (loppisfynd och present) och jag har barn som spelar musikal för en fullsatt kyrka, men jag saknar ork att fota och redigera och publicera. Höjden av lättja eller en förmåga att fokusera på det som verkligen är viktigt?

Det som hör till det svåraste när man har mycket att göra, är annars ihågkommandet, har jag märkt. Mina blommor är det som tagit värst stryk i höst, tror jag, helt enkelt för att jag glömmer att vattna dem. Det tar kanske fem minuter att vattna samtliga plantor, så det handlar inte om tidsbrist, bara komihågbrist. Framförallt grämer det mig att jag verkar ha tagit kål på begonian jag fått av hädangångna svärfarmor. Men mina hjärtan på tråd, som kommer från skott ur min brudbukett, lever fortfarande. Bäst jag slutar skriva och går och vattnar medan så ännu är fallet...