I vanliga fall sover jag gott som bara den när min snarkande make är hemifrån - gott och utan öronproppar. Så inte i natt. Hur kan man ägna två timmar åt att komma på småsaker man måste komma i håg? Hitta lucialinnet, kolla att det finns extrabyxor i minstingens skolväska, lägga ner middagsresterna i frysen, signera sonens läxbok, kanske rensa det där avloppet trots att det är så äckligt, kolla upp varför vi inte får nyhetsbrevet från skolan längre... Mängder av småsaker i två timmar, och då visste jag inte ens om att maken blivit bestulen på sin datorväska. Som alla som emellanåt lider av sömnproblem vet, är det oerhört frustrerande att vara trött på gränsen till illamående, men ändå inte kunna somna. Mig händer det en natt eller kanske två då och då, så det är ingen katastrof precis - bara frustrerande. Nå, nu har jag en natt på mig att sova sådär gott som jag oftast gör utan snarkackompanjemang, så jag hoppas att det fungerar. Annars kanske det bara blivit tvärtom; att jag behöver oväsendet för att kunna sova? Det vore konstigt, men konstiga saker händer.