Tandläkaren
Att gå till tandläkaren med barnen kan också vara riktigt underhållande. Så var det idag. Sexåringen var glad, nyfiken, sprudlande och utan tillstymmelse till hål. Det svåraste för henne var bestämt att låta bli att prata när tandsköterskan grejade i munnen på henne. Resten av tiden bubblade hon oavbrutet: "Nu äter jag två chokladbitar varje dag från kalendern, men annars får jag bara på lördagar. Vilken fin kanin! Var trycker du för att få vatten i glaset? Vad god den rosa tandkrämen är! Så'n vill jag ha hemma! Vilka fina glasögon! Oj, vad långt ner huvudet åker! Det gjorde lite ont att ta bilderna faktiskt. Jag har två lösa tänder!" Som sagt - det var roligt! Kanske ska jag rentav våga mig dit själv för första gången på några år...
Det finns en eländestandgen i släkten, som tycks välja sina offer lite på måfå. Då och då dyker den upp och ställer till det, hur mycket man än borstar och sköljer och fluorar... Och inte en endaste tandläkare tycks det finnas som tror på det.
Gått att hon tyckte det var roligt hos tandläkaren =)
Gällande din kommentar om mitt inlägg om vår stulna bil: Håller med dig: LÄgg ner predikantveckan =) Ha ha. Berättade för en annan pastorsfru att predikantveckan inte ska vara på minst två år. Hon sa att hon inte vågar tro på något så positivt =) Nä, det är nog bra för våra "gubbar" att träffas, men det nya förslaget om mer utbildning och så känns mycket bra!!!
Stackars C, hans stöld var ju verkligen mycket värre. Vi fick ju tillbaka vår bil innan vi visste att den var stulen.
Längtar till jul!!!
Kram
Om jag inte missminner mig, var ett av vår ömma moders mest genanta tandläkarminnen ett besök tillsammans med dig... ;)
Boel: Jag vill gärna veta mer =)
Mia: Detta utspelade sig när lillasyster var just liten. Kanske det rentav var hennes allra första tandläkarbesök. Emma-Karin skuttade glatt upp i stolen och gjorde sedan precis som sin dotter: pratade, frågade, bubblade, pratade mera, och... pratade ännu mer - tills tandläkaren, lite uppgivet, bad mamma ta med sig sin oupphörligt pladdrande dotter hem och vänta med att komma tillbaka tills Emma-Karin lärt sig vara tyst tillräckligt länge för att tandläkaren alls skulle kunna hinna undersöka hennes tänder. :) En rodnande moder lämnade rummet med sin, alltjämt glatt pratande dotter i släptåg...
Det minns jag inte! Uppenbarligen var det innan jag visste hur det är att laga hål och innan de oändliga besöken hos tandhygienisten...
Ville bara säga grattis, nu när jag ändå kom ihåg ;D
