När tidningar gör personporträtt, är det närmast kutym att den porträtterade får besvara några korta frågor. Av någon outrgrundlig orsak hör nästan alltid frågan om favoritdryck dit. Är det för att upplysa läsaren om vad den ska bjuda på om den någon gång får chansen, eller är det en hjälp för oss att placera varandra i fack? "Aha, han dricker PEPSI... Ja, jag har alltid tyckt att det är något skumt med honom!" eller "Vatten, minsann, då är hon utan laster och värnar miljön."

Jag har en kompis, låt oss kalla honom MDBC, som liksom jag är lärare. Liksom jag dricker han ogärna kaffe och the, vilket i allmänhet är det som serveras på skolornas personalfikan. Eventuellt finns det juice, vilket inte heller passar honom. Hans tes är att det borde finnas O'boy eller saft. Handen på hjärtat - satte du etiketten "barnslig" på honom?

Själv dricker jag helst varmt vatten eller varm choklad när jag fryser, och det gör jag nästan jämt, annars Coca-Cola eller juice. Så jag är både hälsosam och gottegris, sparsam och slösaktig, vän av naturen och miljöförstörelsens USA. Om MDBCs önskedryck saft tycker jag såhär: hemkokt av svarta vinbär eller jordgubbar är ljuvlig, flädersaft är läskande, men av fun light känns det strävt i kinderna. Svärmor hade en gnutta vaniljsocker i rödavinbärssaften hon kokte sist, och det blev så bra att jag tänker härma. Så har vi då apelsinsaft. Häromdagen frågade ett av barnen om det verkligen finns apelsinsaft... De som vuxit upp i kyrkans barngrupper samtidigt med mig, kanske förstår att man kan bli oändligt trött på apelsinsaft och helt enkelt inte vilja utsätta sina barn för denna blaskiga, bleka dryck. Men nu har jag alltså en nioåring, uppvuxen i kyrkans barngrupper, som inte vet att det finns apelsinsaft. Så kom inte och säg att kyrkan aldrig förändras! ;)

Och ikväll firar jag fredag med en mugg varm choklad.

PS. Lektionen om inledningar gick ganska bra, tackar som frågar, men det fungerade inte heller denna gång att hoppas på diskussionslust och inspiration.