Idag blev jag - igen - uppringd av en godhjärtad människa från Telenor, som hade noterat att jag har kontantkort till min mobiltelefon. (Ordet kontantkort betraktar jag förresten som en lika galen sammansättning som jätteliten eller skitgod.) Den Godhjärtade ringde bara för att informera, berättade han, om att jag istället kan ringa för mindre pengar/minut, sms:a billigare OCH få en helt gratis 3G-telefon istället för min ärvda (men funktionella) fossil. För bara 99 kr i månaden.

Jag vet att jag är omodern och eventuellt lätt korkad, men i min värld är inte 99 kr i månaden ens i närheten av gratis. Faktiskt. Inte ens om jag får ringa för hela summan. ...vilket jag inte gör, och Nej, du Godhjärtade försäljare - förlåt, informatör - inte ens om jag slutar att ringa mobilnummer från min hemtelefon och istället använder mobilen. Dessbättre kan den Godhjärtade rimligtvis inte ha blivit besviken på mig när jag envist höll fast vid mitt kontantkort, eftersom han ju hursomhelst inte var ute efter att sälja något.

Två saker oroar mig en aning efter detta samtal.
Att det säkert finns ett flertal som tycker att "gratis" och "billigare" är oemottståndliga argument, även om det är en modifierad sanning.
Att kontantkortskramarna (ah, vilken allitteration!) är på utdöende, och därmed också kontantkorten. Snart nog kommer jag inte bara informeras om alternativen av en godhjärtad människa, utan helt enkelt tvingas räta in mig i ledet av 99 kr i månaden-ringare, och kämpa för att göra slut på min pott.