Till slut insåg de på min tillfälliga arbetsplats att de inte klarar sig utan mig nästa läsår, och vips och utan förvarning var försörjningen fixad ett år till. Igår ringde de, idag skrev jag på papprena. Man går och väntar och tänker och kämpar och anstränger sig, och så plötsligt, från ingenstans, dyker lösningen upp och nästan knockar en. Det har, som någon sagt, så lätt för att gå bra!