Pluttifikation

Så mattelärare jag nästan är, tycker jag inte att multiplikationstabellen är det viktigaste att kunna. Visst underlättar det om man inte behöver fundera och räkna varje gång, men å andra sidan - hittar man strategier för att snabba uträkningar, klarar man sig långt ändå. Men nu är det så, att mitt i en skolvärld som påstås bli mer inriktad på "man ska veta var man ska söka kunskapen, man behöver inte veta allt" så tragglas alltjämt multiplikationstabell. Och trots att jag inte tycker det är viktigast, tycker jag nog egentligen att det är bra. Åtminstone för de barn som inte brottar sig svettiga med siffror och symboler.

Oavsett vad jag tycker, är jag nödd och tvungen att traggla jag med. Sonen tycker definitivt inte att den kunskapen är prioriterad, och i hans hjärna, som rymmer de mest udda fakta, ryms blott en smula multiplikation. Så ikväll har vi tjatat oss igenom kvällsmaten. Vad är nio gånger nio? Åtta gånger åtta? Nio gånger fem? Vad är nio gånger nio? "Det vet jag" piper den två år yngre systern till slut. "Det är åttioett." Även sexåringen visste en stund senare. Så tjatet verkar iallafall göra verkan i småsyskonens huvuden. Kanske har vi det till godo när det blir deras tur...

Men strategier för att räkna ut, det har han. Även om jag inte begriper dem.
"Vad är nio gånger sex?"
"...hmm... fyrtiosex plus åtta... det är femtiofyra!"
Öh, jaa, men... Varifrån kom fyrtiosex? Och åtta? Fyrtiofem plus nio hade jag förstått, likaså fyrtioåtta plus sex, men... Fyrtiosex?? Åtta??

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0